Bo på Ormberget

Jag testar om det går att lägga in en video från bubblare.se



Det gick ju fint. Videon fick en Guldbubbla som bästa nätvideo 2006 på bubblare.se. Stolt får jag då säga att den intervjuande unge mannen är min systerson John.

Jag fick två intressanta bilder från en gravid släkting. Har ännu inte kommit på hur jag ska tyda dem, men ska kolla på nätet hur man gör. Någon som vet hur man läser av sonogram?

Om jag inte känner för att göra någonting, men samtidigt inte gillar att fastna i passivitet, då är det ett perfekt läge för att leka med bilder i datorn. Så var det i går. Först kollade jag hur det var med färgtillgången i skrivaren, och det såg bra ut:



En fråga till läsekretsen: Kan ni se bilden här ovan, den som föreställer innehållet i skrivarens färgpatroner? Anledningen till att jag frågar är att bilden är i png-format, inte jpg eller gif. Png är ett vanligt format i Macintosh-världen, jag vet inte hur det förhåller sig för dem som använder PC och Windows.

Hursomhelst, den där bilden använde jag som utgångspunkt för fortsatt behandling i Photoshop, och efter en stund såg den ut så här:



Efter ytterligare en stunds pulande bland Photoshops effekter hade bilden förvandlats en del:



Sedan var det bara att leka vidare med de terapeutiska abstraktionerna:



Och till sist satt jag med den här:



Det kunde ha blivit något helt annat, det handlar mest om vilken av ett oräkneligt antal vägar man väljer att ta.

Så där kan man leka en söndag när man inte har lust att göra någonting.

... efter eländet i Linköping!

Hade aldrig trott att jag skulle blogga om Melodifestivalen. Jag har ett gammalt grundmurat förakt för det spektaklet. Och det är för sent att förändra en gammal musikälskande hund.
När jag hör den gapiga Luuk vråla för att få upp nån sorts stämning i lokalen mår jag lätt illa. Så förbannat amerikaniserat. Och de billiga skämten, hjälp! Han var kul under Hassan-tiden, men efter det - NEJ!
Jag sitter med ryggen mot teven, vänd mot datorn, och tänker vända mig om och titta om jag hör en bra låt. Vänder mig om trots att musiken inte lockar till det.
Herr Luuk byter kläder, så intressant.
Vilka fåniga presentationer av artisterna. Tvivlar på att jag kommer att orka ta mig igenom det här. Någon sann schlagerälskare kommer jag aldrig att bli.
En blondin med skolad röst, massor av rök och vindmaskiner, fan vad det blåser, åsså alla dessa ballonger! Wow, vilken extatisk och spontan glädje!
Och ännu mer fånig Luuk, nu i damkläder, kan det bli roligare? Jag måste tvinga mig att inte gripa efter fjärren för att återgå till den befriande tystnaden.
Hur många tonartshöjningar blir det i kväll?
Visst låter jag surt?! Jag lovar, jag var på gott humör innan jag knäppte på teven.
Missförstå mig inte, jag har all respekt för det mesta av hantverket som presenteras. Här finns massor av musikaliskt folk, duktiga tv-människor osv. Men det hjälper inte, jag grips inte av det här påkostade tramset.
-----
Puh, det var en pärs! Alla bidragen är genomspelade. Jag pallar inte för fortsättningen. Ger fullständigt fan i vilka som åker ut och vilka som går vidare. Nu tänker jag rensa öronen och själen med lite god musik.

... men det verkligt intressanta skymtar mellan/bortom gallren.

Det senaste rökuppehållet blev två veckor långt. I dag njuter jag av filterförsedda vita Prince igen. På måndag börjar nästa rökfria period. Det går ju fint det här! Har konsumerat ungefär tre askar det här året. Det normala hade varit bortåt 20 askar, så det går åt rätt håll, trots 'återfallen'. Dessutom har jag renskrivit åtta A4 för romanhelvetet.

Det var i januari det. EN person deltog - och hon vann givetvis, trots att hennes gissning var helt åt skogen. Det verkliga antalet: 225. Så vad önskar fröken Källgren i pris - choklad eller cigaretter?

Inte för att jag tror att någon av mina strängt upptagna läsare orkar ta sig igenom denna kritiska text, skriven av Peter Stilbs, professor i fysikalisk kemi, KTH, men här har ni i alla fall chansen att ta del av ett annorlunda och inte helt politiskt korrekt perspektiv.

Klimatfrågan - en gudagåva till politikerna

"Vore jag ekonomisk rådgivare till maffian, skulle jag definitivt råda dem att ägna sig åt verksamhet inom utsläppsrättsområdet. Tänk bara - handla med något som har noll substans, och som inte är värt något överhuvudtaget."

Våra folkvalda hoppas nu kunna skapa handlingsplaner och manipulera massorna med "klimatet" som enda motivering. Tänk att ta initiativ till astronomiskt dyrbara samhällsförändringar, och oberoende av vad som verkligen sker, ändå kunna skälla på dem som inte "vidtar åtgärder". Tusentals miljarder dollar byter redan ägare runt om i världen - bl.a. Dina pengar! - och mycket mer av detta utlovas. Det gör detsamma vad det är för "åtgärder" - det gäller bara att få dem att framstå som verkliga. Inte konstigt att politiker och olika företag gör närmast vadsomhelst helst för att framstå som handlingskraftiga i klimatfrågan. Även antidemokratiska grupperingar förespråkande en ny världsordning har vaknat till liv - nu i en grön skepnad.

"Utsläppsrätter" är själva kärnan i den politiska mekanik vi har att vänta oss. Vore jag ekonomisk rådgivare till maffian, skulle jag definitivt råda dem att ägna sig åt verksamhet inom detta område. Tänk bara - handla med något som har noll substans, och som inte är värt något överhuvudtaget. Vi har bara sett början på avarter i denna riktning, och noterar också att politikerna i Sverige har varit blixtsnabba att beskatta oss med utsläppsrätter som bas. De välkomnar att det statliga Vattenfall pungslår oss med höga elräkningar, utan att ens ha några motiverande kostnader av denna art.

Det är ganska otroligt att så många av planetens innevånare nu tycks hjärntvättade att finna att "global uppvärmning" skulle vara ett viktigare område än hälsa och tillgång till rent vatten - och än mer egendomligt att man tycks vara beredd att ge avkall på dessa livsnödvändiga prioriteringar i "klimatförändringarnas" namn. Många uppfattar nu också "uppvärmning" som negativt, när nu all historisk information i modern tid visar att det är "avkylning" som är katastrofalt.

Vad det gäller är en trolig global temperaturförändring på kanske +0.5 grader under det gångna seklet. Det saknas bevis för att den skulle vara skapad av människan och lokala mönster tyder på motsatsen. Globala temperaturmedelvärdet har dessutom gått ned efter en topp 1998.

Vilka resonemang ligger då bakom de skräckscenarios vi ständigt matas med i media? Allt bygger faktiskt bara på pseudovetenskap och datorsimuleringar. De vetenskapliga argumenten är i verkligheten otestade hypoteser som förvandlats till för utomstående ogenomträngliga datorprogram. Små förändringar i de datoriserade modellerna genererar en vid skala av "resultat" eller "förutsägelser" - välj själv! Man kallar det hela för "optimering", men i verkligheten är det bara en justering för att ge det resultat modelleraren önskar.

Herregud, vilka skämt, om det nu inte vore en så allvarlig och vittomfattande fråga!

Hur har allt detta uppstått? Som många vet så var det en gång Margret Thatcher som ville ha någon trovärdig motivering för åtgärder avsedda att politiskt kväsa Storbritanniens kolgruvarbetare och att satsa på mer kärnkraft. Den eventuella påverkan koldioxid från stenkol kunde ha på "global uppvärmning" fann hon som f.d. kemist vara ett lämpligt politiskt argument. Men det saknades några vetenskapliga belägg för så verkligen var fallet. Hon skapade då ett stort forskningscentrum med uppdrag att utreda frågan (Hadley Centre), och gav därmed ett stort antal forskare en försörjning. Givetvis blev detta självgenererande - kom bara med stöd för hypotesen, så får ni ytterligare medel för att gå vidare. Resultatet är nog i dag uppenbart för alla med rimlig tankeförmåga - snöbollen har växt till en lavin - troligen 100 000-tals forskare, byråkrater, mediefolk och journalister är nu beroende av klimatalarmism för sin personliga försörjning.

Tänk också hur fantastiskt det ändå måste vara med klimatmodellering. Man kan göra det med ganska små investeringar och utan det hårda och otacksamma hantverk som ligger bakom verkligt faktainsamlande. Har man bara en superdator och några bra visualiseringsredskap till sitt förfogande får det också en aura av high-tech. Bäst är ändå att resultaten inte kan kontrolleras mot verkligheten, eftersom man talar om skeenden upp till ett sekel in i framtiden. Vadsomhelst kan därför hävdas, med minimal risk för att det ska bli avslöjat som felaktigt innan man själv ligger i graven.

Det kan här vara tänkvärt att erinra sig fallet Jan Hendrik Schön för ca 5 år sedan. Schön var en ung komet i forskarvärlden, som arbetade inom halvledarfysiken. Han producerade lång serie av experimentella studier i extremt snabb takt - och de publicerades i de allra främsta tidskrifterna inom specialområdet plus de mycket prestigefyllda allmänna tidskrifterna Nature och Science. Givetvis var alla hans arbeten utsatta för s.k. anonym expertgranskning. Efter flera år fann dock någon att vissa diagram var identiska, trots att det var helt olika mätningar. Skandalen nystades så upp.

Schöns vetenskapliga genomslagskraft berodde på att en ny teori om halvledare just hade lanserats av andra. Hans experimentella undersökningar kunde bekräfta att teorin var rätt, vilket givetvis gav honom en gräddfil in i den vetenskapliga litteraturen - men "mätningarna" var bara bluff och båg.

Datormodellering görs inom vitt skilda vetenskapsgrenar, men kräver att man åtminstone tar med alla faktorer av betydelse och samspelet mellan dem. Något sådant har man ännu inte åstadkommit för något verkligt system i naturen. Att redovisa "resultat" från dagens grova klimatmodeller (som inte ens kan hantera molnbildning och nederbörd, och där alla kosmologiska faktorer ignoreras) är inget annat än nonsens. De baseras bl.a. på vad man benämner "globala cirkulationsmodeller" (GCM). Motsvarande ansats är bevisligen värdelös inom det närliggande området hydrologi, när man ska modellera något så mycket enklare som vattennivån i floder gentemot regnmängder. Klimatmodellerarna har ändå inga skrupler att GCM-modellera kopplingen över decennier och sekler av global temperatur, regnmängder och vattennivån i floder? Skicka allihop på någon elementär kurs i forskningsfilosofi!

Varför tillåts detta av vetenskapssamhället? Det finns många mekanismer, men en viktig orsak är att de direkta fakultetsanslagen numera är så små att stora forskningsområden är helt beroende av de forskningsmedel som politikerna kanaliserar andra vägar. Inom klimatsvängen gäller det inte bara meteorologer som sett anslagen flyttas upp i en helt annan liga än för bara 10 år sedan. Alltför få tycks dock ha integritet nog att visa skepticism i något som helst hänseende. De skyller helt enkelt på att "FN?s klimatpanel" sagt att "det är så", bara de får pengarna.

Peter Stilbs, professor i fysikalisk kemi, KTH

Tack för texten, Lasse!

Inspirerad av Erik the Semlans text om Woody Allens underbara film 'Radio days':



Det finns mer att hämta från den här filmen och andra Allen-rullar på YouTube.

Jag besökte Tradera.com för en tid sedan för att kolla prisläget på gamla nummer av Puss, ja, alla nummer av den tidskriften är förstås gamla. Det fortsatte med att jag letade efter serietidningar från min barndom. Det fanns en del, Seriemagasinet från 1949 till exempel, första året den högklassiga blaskan kom ut. Jag hade alla nummer, säkert de första två tre årgångarna. Men så var morsan där igen och slängde rubbet. "Du ska läsa läxorna och inte den där skräptidningen!" - ungefär. Hon hade ett jäkla temperament ibland. Och lika lite som jag, kunde hon förutse det kommande ekonomiska värdet i "skräpet".



Okej, det är svårt att se vad de små omslagsbilderna föreställer. Jag lägger in ett par förstoringar:





Det var dramatiska dagar i väntan på att cliff-hängarna skulle få sin fortsättning och förklaring nästföljande tisdag. Vem hade tid för flitiga studier när Kilroy var i fara?

Jag tror mig kunna se minst två skäl till att det här blev en bra dag:
1. Den långa och djupa sömn jag nämnde i ett tidigare inlägg.
2. Den milda väderleken.
Jag tog mig ut på en plikt-mot-kroppen-promenad ganska sent på dagen. Den behagligt milda vinden försatte mig i ett lätt euforiskt tillstånd. Ingen is på Essingefjärden, ingen is på den lilla sjön Trekanten (som alltid brukar vara frusen så här års), ingen snö, ljuvligt, thanks to the global warming? Enligt utsagor i medierna så är den här vintern på väg att bli den varmaste på 250 år i Stockholm. Varför oroar jag mig inte för hur det ska gå för isbjörnarna, varför berörs jag inte av varningarna om att Golfströmmen kan vända riktning, varför har jag inte satt upp en poster av jätte-egot Al Gore på väggen? Och varför har det funnits domedagsprofeter så länge jag kan minnas? Dessa frågor får gärna kommenteras både av dem som är lika obekymrade som jag och av dem som upprörs över min brist på ansvar inför jordens förestående undergång.
Som sagt, det var en fin dag. Jag morsade på min gamla kompis i Gröndal; här ett par bilder bild på honom/henne:





Min förbannade okunskap, har träd kön? Jag menar, finns det hanar och honor?

Senare under promenaden fastnade jag framför det här anslaget:



Funderar faktiskt på att gå dit, men om jag känner mig själv rätt - och det gör jag - så blir det inte av.

Lite senare försökte jag fånga det vackra solnedgångsljuset:



Sen hände det inte så mycket mer, bara det vanliga, Konsum, uppförsbacken hem som ger nyttig hjärtklappning och andfåddhet, middag med kyckling i örtagårdssås, ett glas spanskt rödvin och nu en kopp franskrostat kaffe med alldeles för många havreflarn (i stället för cigaretter).
En helt okej dag, trots att inte en rad har blivit skriven i romanhelvetet!

Upptäckte nyss en liten spindel som satt på undersidan av en persiennribba. Försökte få till en bra närbild, men lyckades inre riktigt. (Tur att B inte läser bloggen, hon har spindelfobi.)

Det normala är att jag vaknar efter cirka fyra, max fem timmars sömn. När jag vaknade i dag hade jag sovit utan att vakna i över åtta timmar. Fattar inte varför. Men, som sagt, jag har blivit tröttare sedan jag - höll på att skriva "slutade" men det har jag ju inte gjort - började med de här lite längre rökuppehållen. Efter syndandet för en dryg vecka sedan har jag nu gått in i en ny rökfri period. Den 18 mars ska jag genomgå en spirometri-undersökning. För den som inte vet det så är spirometri en undersökning av hur lungorna fungerar. Hoppas att de många årens rökande inte givit mig kol (kroniskt obstruktiv lungsjukdom), som ju är en sjukdom många har utan att veta om det.

Det har varit mycket bloggande i 1 1/2 månad och det har till viss del gått ut över romanskrivandet. Nu är jag på väg tillbaka till det som med lite god vilja kan kallas författandet. De flesta av mina vänner och bekanta verkar ha accepterat att jag dragit mig undan och inte är lika social som tidigare. Det är jag tacksam för.

Träffade min husläkare i måndags. Hon var vänligt berömmande och sa att om jag kunnat hålla upp med rökningen en hel månad så borde det vara fullt möjligt för mig att sluta helt. Jag tror att hon har rätt, men har än så länge bara bestämt mig för att göra så långa uppehåll från rökningen som möjligt.

Häromdan var det blodprovstagning, i dag lungröntgen. Besked om resultaten nästa vecka. Gick förbi många butiker som säljer cigaretter på hemvägen, men lyckades motstå den upprepade frestelsen att köpa en ask vita Prince mjuka.

Biblioteket meddelade att den beställda boken "Fjärilen i min hjärna" kommit. Nu har jag läst den. En märklig liten skrift av den forne medarbetaren på Aftonbladet, Anders Paulrud. Det har bara gått drygt en månad sedan han dog. Bokens texter skrevs augusti-september förra året, om jag har förstått rätt.



I början av boken beskriver han en upplevelse som fick mig att associera till en egen liknande.



Jag minns en enda dröm från min barndom, och precis som för Anders utspelades den i samband med att jag var nedsövd för att få "körtlarna" bortopererade, som man sa på den tiden. I min dröm var det månljus natt, ett mörkblått ljus, jag befann mig vid havsytan och tittade upp mot akterpartiet på ett Vasa-liknande skepp. Mest minns jag ljudet, ett statiskt surrande ton-kluster, som ett länge ljudande ackord, vibrerande, kanske som ljudet inne i en transformatorstation. Vad som skedde efter operationen minns jag också, men det är en annan historia.

Omslagsbilden på Anders bok föreställer ett snitt av hans hjärna. Bilden togs i samband med att han drabbats av en äggstor tumör. Den operationen överlevde han, lungcancern kom senare och den klarade han inte. Han skriver en del om sitt rökande och han slutar aldrig röka, inte ens under den sista tiden på Ersta hospice. Jag läser vad han skriver och känner mig inte röksugen.

Citat ur Aftonbladet:


Länk till tv-intervju med Anders i Nytorgsparken på Söder:

http://wwwc.aftonbladet.se/atv2/popup_qt.html?id=categories/Livsstil/0705/2151

I dag har jag varit bortkopplad från internet i sju timmar. Det är första gången jag haft problem med internetuppkopplingen sedan jag fick det nya modemet för en dryg månad sedan. Hela området där jag bor var utan kontakt med nätet fick jag veta vid samtal med kundservice på Comhem, som är min internetleverantör. Enligt informationen därifrån var det 'problem med några trunkar'. Man kunde inte säga när felet skulle vara avhjälpt. Tur att jag inte anslutit mig till Comhems ip-telefoni, då hade jag varit utan telefonimöjligheter också. Lite senare upptäckte jag att även tv-mottagningen var borta. Det bör ha varit tufft för Comhems kundservice när folk kommit hem från jobben och upptäckt att det inte fanns någonting på tv, ingen internetuppkoppling, och för dem med ip-telefoni ingen fungerande telefon ...

Jag är bara tvungen att dela med mig av den här damens sitarspelande tillsammans med en excellent tablalirare.

... för att få in en video från YouTube i bloggen. Det är faktiskt ganska enkelt och det ger en del möjligheter till utveckling av bloggandet. Risken är väl kanske att man hamnar och fastnar i en sorts utbyte av videor och att det tar överhanden på bekostnad av skrivandet. Å andra sidan, vad är det som säger att bloggande nödvändigtvis måste vara begränsat till enbart dagboksskrivande?

Här en liten kul video som jag trillade över häromnatten. Det finns en kort "anställningsintervju" i filmen som fick mig att tänka på dialogen med herr Chef i din blogg, Fredrika.

 

http://www.youtube.com/watch?v=Sk1lmUzLlZU

Men tro inte att jag har gett upp. Nu tas det nya tag!

Sedan jag fick ett nytt modem från Comhem, som är min tv- och internetleverantör (och som gärna vill ta hand om min telefoni också), rasar det in mer spam än tidigare. Dom vill förstås att jag ska köpa något av deras spam- och säkerhetsfilter för en månatlig penning. No way! Självklart ska dom tillhandahålla ett spamfritt abonnemang utan extra kostnad.

En del spam väcker min nyfikenhet, som det här från den återkommande avsändaren "Del Toro". Jag förmodar att det är El Toro, Tjuren, som avses. Då kan man kanske förmoda att bakom dessa kyrilliska bokstäver döljer sig det gamla vanliga "erbjudandet" om en grövre och längre penis samt billig viagra; "make your wife a happy woman", som det brukar stå i en del spam-reklam. Ämnet vore kanske värt en längre blogg än den här.

Med George avses förstås George Harrison.

I går vid den här tiden var jag inte medveten om hennes existens. Att Ravi Shankar har en dotter som heter Norah Jones kände jag till. Likaså visste jag lite vagt att det funnits en sitarspelande son som dött ganska ung. Men att Norah Jones har en halvsyster som heter Anoushka Shankar visste jag ingenting om. Anoushkas pappa är alltså nämnde Ravi Shankar. (Jag förutsätter att de fåtaliga läsarna av den här bloggen vet något om vem denne man är. Å andra sidan minns jag från min tid på de så kallade kvällstidningarna att man alltid ska underskatta sina läsare. "Skriv inte för de initierade, skriv för ignoranterna.")

Jag "fann" Anoushka när jag surfade lite snett på YouTube. Då visste jag alltså ingenting om henne. Jag blev bara bländad av en vacker kvinna som hanterade det fascinerande och klangfulla instrumentet sitar. Sedan var jag fast i flera timmar i det vanliga mönstret: kolla igenom vilka fler videor som finns på YouTube, googla namnet och så till bildmaterialet. Nu vet jag lite mer om Ravis tös.

För mig har kategorisering alltid inneburit problem, så ock när olika inlägg i bloggen ska fördelas under olika kategoriseringsrubriker. Var hamnar en konstnärlig animation? Under "animationer" eller under "konst"? Var placerar man en text om en musikvideo, under "film och video" eller under "musik"? Och var placerar man en text som handlar om konst, film, video, måleri, musik, animationer, fotografering med mera?

Jag funderar allvarligt på att skippa alla kategorier i min blogg, och kanske sätta en huvudrubrik över alltsammans som säger ungefär att "den här bloggen kan handla om vad som helst". Fast det är ju inte riktigt sant. Förmodligen kommer ytterst få inlägg i min blogg att handla om konstgödslingens framtid i de baltiska staterna.

Det skulle vara intressant att få ta del av andras inställning till kategoriseringskonsten.

Jag har aldrig haft en tanke på att resa till Detroit, inte förrän jag såg den här videon. Äntligen kan jag byta ut "jag ser mörkret i slutet av tunneln" mot "jag ser ljuset i tunneln".

Några timmar efter att jag gjort inlägget lägger jag till en något mera genomtänkt uppfattning:

"Jag ser ljuset i tunneln och mörkret i dess ände."

Fast vad vet jag om döden ...



At the Detroit Metro Airport's McNamara Terminal.
The corridor has sculpted glass walls, fabric ceilings and 400 000 computer-generated lights. Art Glass by Fox Fire Glass of Pontiac MI and music by Mills/James Productions of Columbus OH

http://www.youtube.com/watch?v=Y8oVaj8yQbo

Lyssna på det här lilla underbarnet när hon spelar Schumanns "Arabesque":

http://www.youtube.com/watch?v=5ByOHooO2Jk



Jag har ett speciellt förhållande med det här musikstycket, eftersom min far brukade spela det.

Vem behöver tv när YouTube finns? Nyss hittade jag en gammal goding från Ritchie Blackmoores Rainbow, "The temple of the king".



http://www.youtube.com/watch?v=goi9jXCerds

Jag minns att vi använde den låten i en surrealistisk kortfilm som vi gjorde på Filmvetenskapen 1977. Hjälp, det är ju 30 år sedan! Jag fattar det inte, det var ju i går det hände.

Usch, va eländi ja känner mej. Alla jävla symtom på en gång.

En länk för dem som är intresserade av det svenska språket:

http://www.sprakradet.se/

!3 av 18:



Fr.v. och medsols: Jesper Svenbro, Peter Englund, Torgny Lindgren, Göran Malmqvist, Gunnel Vallquist, Per Wästberg, Sture Allén (direktör), Horace Engdahl (ständ. sekr.), Kjell Espmark, Katarina Frostenson, Birgitta Trotzig, Bo Ralph, Kristina Lugn.

http://www.svenskaakademien.se

Rekommenderad läsning:

Svenska akademiens ordlista (SAOL)

http://saol.se/




Svenska akademiens ordbok (SAOB)

http://www.saob.se/