Gugge Hedrenius är död.
En gammal vän ringde och berättade att Gugge dog i måndags. En av landets stora jazzprofiler har lämnat in. Personliga minnen från den tid vi sågs gör sig påminda. Jag minns särskilt en natt på 60-talet när vi var hemma hos honom på Karlbergsvägen. Gugge satt vid pianot och improviserade i timmar, gled från jazzlåtar till gamla schlagrar, vidare till Månskenssonaten och andra klassiker – hela tiden med den humoristiska glimten i spelet. Periodvis låg jag på golvet i skrattparoxysmer. En bild jag tog 1962 poppar upp i minnet, där Gugge försöker återta de brillor som "Flisan" (hon blev senare hans hustru) just snott från honom:
Att försöka beskriva Gugges omfattande musikaliska gärning klarar andra bättre än jag. Den verksamheten sträcker sig över mer än 50 år. För intresserade finns det hur mycket som helst att ta del av på nätet. En sökning på Google gav cirka 11000 träffar, videor finns på YouTube och andra ställen. En länk leder till en sajt full av nedladdningsbara låtar. Här en länk till Dagens Nyheters text om Gugge i dag.
Alla filmar
Lenas bilder
Det kom ett mail fyllt av vackra och roliga bilder från Lena i Spanien. Hon bor en bit utanför byn Navaluenga uppe i Gredosbergen. Inne i byn finns det tillgång till internet med bredband, men inte där Lena bor. Det är synd att hon inte har enkel och snabb tillgång till nätet. Om hon hade det så kunde vi kanske få se lite mer av hennes fina bilder och kanske också en del texter från hennes penna.
Jag åberopar ett gammalt löfte från Lena som ger mig möjlighet att lägga ut en del av hennes bilder på min blogg. Varsågoda och njut av den här sköna serien:
Jag tror att det är sonen Rocco till vänster och pappa Thor till höger.
Första gången jag mötte Thor skrämde han mig ordentligt, men efter tillsägelse från matte och husse blev vi skapliga kompisar. Undrar hur han kommer att reagera nästa gång vi ses ... ja, om det nu blir någon nästa gång, sånt vet man ju aldrig.
Rocco och Freaky.
Jag åberopar ett gammalt löfte från Lena som ger mig möjlighet att lägga ut en del av hennes bilder på min blogg. Varsågoda och njut av den här sköna serien:
Jag tror att det är sonen Rocco till vänster och pappa Thor till höger.
Första gången jag mötte Thor skrämde han mig ordentligt, men efter tillsägelse från matte och husse blev vi skapliga kompisar. Undrar hur han kommer att reagera nästa gång vi ses ... ja, om det nu blir någon nästa gång, sånt vet man ju aldrig.
Rocco och Freaky.
Tack Lena, får vi se bilder på vackra Ventisca nästa gång? Här är en bild på henne som du tog för ett drygt år sedan:
Hemma hos "El Stiffo".
Trion OBE sågs äntligen för ett par dagar sedan, minns inte när det skedde dessförinnan. Den här gången var vi hemma hos "ElStiffo" (fast jag vill helst skriva "El Stiffo" med mellanslag). Det var mitt första besök i "Stiffos" hem. Wow, snacka om en kaotisk lya! En nästintill obeskrivlig röra som borde dokumenteras i bild. Ganska charmigt faktiskt, men själv skulle jag nog bryta ihop ganska snabbt om jag bodde där. För många år sedan var det en psykologiintresserad snubbe som sa att jag ersatte mitt inre kaos med en yttre ordning. Det kanske han hade rätt i. Jag är definitivt en ordningsmänniska när det handlar om min egen miljö. Det betyder dock inte att jag tycker att det är kul att städa. Hursomhelst var det kul att träffa de andra två tredjedelarna av OBE. För ovanlighetens skull låg jag lågt med fotograferandet, men det kompenserades dessbättre av Erik. Hans blogg om vårt möte finns här. Men ta honom inte på orden när han beskriver OBE som en "förening", det är vi knappast i ordets gängse betydelse, snarare tvärtom. Föreningar har vanligen mötesregler och förordningar, några sådana har inte vi – tack och lov! Däremot har vi en massa gemensamma intressen som möjligen skulle kunna sammanfattas i ordet konst. I det begreppet innefattar jag musik, film, foto, målning, teckning, skrivande med mera.
El Stiffo
Stiffos nya kamera.
Erik, även benämnd "Semlan".
Stiffo fixar middagen.
Jag hinner inte med allt!
Drar i gång last.fm och ut strömmar en serie ljuvlig musik utan att jag behöver välja själv: Art Pepper, Pedro Cabral, Matti Caspi, Keith Jarrett, Joe Satriani, Son de la frontera, Jan Garbarek, John Scofield, John McLaughlin, Electric Light Orchestra, Paco de Lucia ...
Drar även i gång den sociala sidan av mig själv och ringer upp några av dem som skickat julhälsningar: Greta, Åslög, Ulf, Anna Brita, Vicky, Eva ... Det finns fler att höra av sig till innan jag åter successivt försvinner in i asocialiteten nästa år. Men först ska jag handla mat och dryck så att jag står mig över nyår.
Drar även i gång den sociala sidan av mig själv och ringer upp några av dem som skickat julhälsningar: Greta, Åslög, Ulf, Anna Brita, Vicky, Eva ... Det finns fler att höra av sig till innan jag åter successivt försvinner in i asocialiteten nästa år. Men först ska jag handla mat och dryck så att jag står mig över nyår.
Två saknade vänner
Richard 1967
Gunnar 1994
Teaterbesök
Det är inte ofta jag kommer i väg på teater numera, annat var det på den tiden jag jobbade med teater. Men i går kväll blev det av, tack vare vännen Lasse som drog med mig på Turteaterns föreställning Vigseln av Witold Gombrowicz. Jag har slutat läsa recensioner och jag tänker inte heller försöka skriva någon sådan här, bara konstatera att det var en märkligt annorlunda uppsättning som varade i tre timmar; humor och allvar om vartannat. Lasses son Erik gjorde en av rollerna, så vi blev sittande ett par timmar efteråt tillsammans med honom och resten av skådisgänget. Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att knäppa några bilder.
Ensemblen efter en väl genomförd föreställning.
Lasse och en ännu ej avsminkad Erik.
Eftersnack.
En jycke på torget utanför Turteatern i Kärrtorp, Stockholm.
Ensemblen efter en väl genomförd föreställning.
Lasse och en ännu ej avsminkad Erik.
Eftersnack.
En jycke på torget utanför Turteatern i Kärrtorp, Stockholm.
Sotis igen
Det är alltid lika mysigt när vi möts i trappan.
Kul från Lasse E
Han skickade den här länken till mig: http://www.apelsin.nu/classics/?url=halloween2
Det är från den sajten jag hämtat tre av dagens videoklipp. Där finns en hel del som kan pigga upp i det våta oktoberslutet. Tack Lasse. :-)
Det är från den sajten jag hämtat tre av dagens videoklipp. Där finns en hel del som kan pigga upp i det våta oktoberslutet. Tack Lasse. :-)
Kvinnor och hattar
Josef in Tel Aviv
Vännen Josef har lagt in en fin liten video där han sitter på ett kafé i stadsdelen Florentin och skissar i blocket. Det är varmt och skönt där nere nu. Jag längtar tillbaka.
Bruno
Tog den långa promenaden i går, det blev en latte med smultronpaj på Pladder också. Fortsatte vidare genom Vintervikens kolonilotter. Där satt Bruno i sin lott. Vi har setts förr och språkats vid några gånger. Den här gången blev det ett lite längre samtal, det vill säga Bruno berättade en del om sitt långa liv – han är 85 – och jag lyssnade, tog några bilder, en kort filmstump och några längre ljudklipp. Han var en av dem som drog i gång Vintervikens trädgårdsförening för sådär 33 år sedan. Om jag hade den rätta utrustningen skulle jag gärna göra en liten dokumentär om Bruno, men tills vidare får det bli så här. Jag ska hälsa på honom i hans hem/atejlé så småningom, ja, han målar tavlor också.
Bruno
En besökare hos Bruno, "Styggen".
Bruno
En besökare hos Bruno, "Styggen".
Kjell
Vi möttes redan på 50-talet; under 60-talet umgicks vi ganska flitigt under några år, både i Karlstad och Stockholm. Han var en fin kille, intresserad av det mesta, särskilt litteratur, musik och konst. Jag minns att han var den första i min närhet som talade om Tomas Tranströmer. Fotografering och fotokonst var andra av hans intressen. Han tog mitt eget intresse för fotokonsten till nya nivåer när han gjorde mig uppmärksam på fotografer som Irving Penn, Richard Avedon och Rolf Winqvist. Tillsammas med Kjell fick jag uppleva mörkrummets fascinerande värld. Han hade också en viss betydelse för min dåvarande kärleks fortsatta karriär inom modellbranschen, eftersom han var den som tog de bilder på henne som ledde vidare till andra fotografer.
I förra veckan dog Kjell på sin 70-årsdag.
Två av hans bilder från 1964:
En bild jag tog på Kjell vid ett besök på Geijerskolan i Ransäter, Värmland, 1962.
I förra veckan dog Kjell på sin 70-årsdag.
Två av hans bilder från 1964:
En bild jag tog på Kjell vid ett besök på Geijerskolan i Ransäter, Värmland, 1962.
Tant Kerstin
Jag ringde henne många gånger men fick inget svar. Jag sökte även hennes son, men det var innan jag visste hur man söker på Eniro och hitta.se, så jag fann honom inte. I dag fick jag beskedet att Kerstins telefonnummer inte längre finns, men jag lyckades finna numret till sonen, vi har nyss talats vid. Kerstin dog i mars förra året, 97 år gammal.
Varför kom jag inte på tanken att googla hennes namn? Nu gjorde jag det:
"Kerstin Thorn-Forsberg, textilkonstnärinna, Stockholm, har avlidit i en ålder av 97 år.
Hon växte upp i Göteborg och utbildade sig vid Konstindustriskolan. Praktik och studier fortsatte i Tyskland, Schweiz, England, Frankrike och Italien. Som 22-åring hade hon sin första separatutställning på Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg 1931. Den gången visade hon mattor och möbeltyger. På Liljevalchs uppmärksammades en av hennes mattor av kungafamiljen, som köpte den för Haga slott 1932. Det blev många utställningar under 30-talet, både separata och samlingsutställningar. Kerstin Thorn-Forsberg ritade sedan matt- och tygmönster för flera textilfabriker både i Sverige och Tyskland.
Under senare delen av hennes liv kom batikkonsten att dominera och batiken blev hennes signum. Under många år tillbringade hon och maken Sten halva året i skånska Ludvigsborg. Där, i det stora huset Hwilan, blev det tid att skapa alla de verk i batik som var så karaktäristiska för hennes konstnärskap.
Hennes närmaste är sonen Christer Thorn med hustru Christina, sondotter, tre barnbarnsbarn samt systern Ulla-Margaretha Lilliecreutz."
"KONSTFLITEN, troligen. Göteborg 1900-talets början. Del av större matta, ihopsydd. 427x160 cm. Fläck, slitage på fransar. Sannolikt formgiven av Inga Wedel-Hansson eller Kerstin Thorn."
Varför kom jag inte på tanken att googla hennes namn? Nu gjorde jag det:
"Kerstin Thorn-Forsberg, textilkonstnärinna, Stockholm, har avlidit i en ålder av 97 år.
Hon växte upp i Göteborg och utbildade sig vid Konstindustriskolan. Praktik och studier fortsatte i Tyskland, Schweiz, England, Frankrike och Italien. Som 22-åring hade hon sin första separatutställning på Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg 1931. Den gången visade hon mattor och möbeltyger. På Liljevalchs uppmärksammades en av hennes mattor av kungafamiljen, som köpte den för Haga slott 1932. Det blev många utställningar under 30-talet, både separata och samlingsutställningar. Kerstin Thorn-Forsberg ritade sedan matt- och tygmönster för flera textilfabriker både i Sverige och Tyskland.
Under senare delen av hennes liv kom batikkonsten att dominera och batiken blev hennes signum. Under många år tillbringade hon och maken Sten halva året i skånska Ludvigsborg. Där, i det stora huset Hwilan, blev det tid att skapa alla de verk i batik som var så karaktäristiska för hennes konstnärskap.
Hennes närmaste är sonen Christer Thorn med hustru Christina, sondotter, tre barnbarnsbarn samt systern Ulla-Margaretha Lilliecreutz."
Kerstin, januari 2005.
Mer från nätet:
"KONSTFLITEN, troligen. Göteborg 1900-talets början. Del av större matta, ihopsydd. 427x160 cm. Fläck, slitage på fransar. Sannolikt formgiven av Inga Wedel-Hansson eller Kerstin Thorn."
Del från ett verk av Kerstin, tyvärr med blänk från fotoblixt.
Några av Kerstins batikmålningar.
Delförstoring
Balklänning
En bild från Kerstins vackra hem på Ulrikagatan.
Tant Kerstin
En vän skrev om mönster i sin blogg och jag kom att tänka på tant Kerstin, en vän till min mor från 1940-talet, mönsterskapare och batikkonstnärinna. När jag var hemma hos henne för några år sedan, berättade hon om sitt mönsterskapande. Hon hade bland annat några mallar som hon kunde lägga över vilken bild som helst och därigenom få fram idéer till mönster för olika klädesplagg, även skor. Hon demonstrerade sin enkla teknik och det var ganska fascinerande att se hur till exempel den enklaste tidningsbild plötsligt framträdde som ett mönster i mallen.
Det får nog bli minst ett inlägg till om tant Kerstin, eller Kerstin, hon gillade inte det där med tant.
Det kom tre bilder ...
... från vännen Gunnel. När vi sågs för någon månad sedan hade vi inte setts på drygt 40 år. Vi hade mycket att prata om på Kafé Pladder tillsammans med gemensamma Karlstadsvännen Eva.
Anna är rolig.
Jag ska nog blogga lite om henne så småningom. Hon har sagt att jag får göra det. Men å andra sidan kan hon ändra sig på nolltid – så jag väntar nog ett tag.
Per
Så har Per återvänt till sitt andra hemland, Japan. Vi har hunnit träffas en hel del under den månad han varit här, och även inlett ett skrivprojekt tillsammans. Kul!
Hej då!
Hej då!
Jipsea
Jipsea har jag bara träffat en gång, i Tel Aviv för ett år sedan, det var ett fint möte. Intressant tjej från San Francisco som bodde några år i Afrika för att sedan flytta till Israel där hon lärt sig hebreiska. Jobbar bland annat som dj, en reggaetjej. Dessutom fotograferar hon. Jag gillar många av hennes bilder. Nyss besökte jag hennes sida på Flickr och laddade ner några foton. Här är tre av dem, bildtexterna är hennes.
Jipsea på Flickr: http://www.flickr.com/photos/jipsealeeann/
Jipsea på MySpace: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=195412399
My neighbours.
A great spot in Tel-Aviv, Cafe Bialik will be displaying Oum Kul Tuv's art for one month beginning May 5.
A girl i saw on the street, thought she too colorful not to photograph!
Jipsea
Jipsea på Flickr: http://www.flickr.com/photos/jipsealeeann/
Jipsea på MySpace: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=195412399
Lenas bilder
Lena hade en massa fina bilder från Navaluenga som vi tittade på när hon var här. Jag passade på att ladda ner en del av dem till min dator. Här är en av bilderna, nya jycken Rocko, son till Thor och en vargliknande tik som jag glömt namnet på.
Det kommer fler bilder tagna av Lena.
