Bo på Ormberget

Drar i gång last.fm och ut strömmar en serie ljuvlig musik utan att jag behöver välja själv: Art Pepper, Pedro Cabral, Matti Caspi, Keith Jarrett, Joe Satriani, Son de la frontera, Jan Garbarek, John Scofield, John McLaughlin, Electric Light Orchestra, Paco de Lucia ...

Drar även i gång den sociala sidan av mig själv och ringer upp några av dem som skickat julhälsningar: Greta, Åslög, Ulf, Anna Brita, Vicky, Eva ... Det finns fler att höra av sig till innan jag åter successivt försvinner in i asocialiteten nästa år. Men först ska jag handla mat och dryck så att jag står mig över nyår.

Hm ... jag klev ur sängen klockan sex på morgonen (trodde jag), härligt, en hel dag av dagsljus framför mig, tänkte jag. En stund senare berättade datorn att klockan var 18.40. Så nu är allt som vanligt igen, tillbaka till mörkret alltså. God fortsättning!
:-)

Jag har sovit ovanligt mycket den senaste månaden. Nu har det vänt, nu kan jag inte somna alls när jag behöver det. Så kom den till slut: julstressen.
  Jag har en massa idéer för skrivandet som jag vill utveckla och få ner på papper/i datorn. Men det finns ingen längre sammanhängande tid för det nu, inte förrän en bit in i januari – förhoppningsvis. Hela hösten har jag försökt skapa ett lugnt skrivläge, men det har varit omöjligt. Känns ibland som om jag håller på att bli galen eller något liknande.

... med en svindlande hastighet i Liljeholmens centrum. Invigning om 10 månader?

Efter ett ofrivillgt besök innanför storstadens tullar är jag nu åter hemma i lugnet i den gröna dalen. Den bästa behållningen av visiten i stessmiljön är 250 gram turkiskt kaffe med kardemumma i. Tillreds med fördel i espressobryggare, dyrt men gott. Det är alltid lika trist att återgå till det mesigt franskrostade, som ändå har hyfsad smak jämfört med en del ännu blaskigare varianter. Nu njuter jag mitt fika medan portugisisk musik strömmar från last.fm. Det vore väl själva f-n om inte den här brygden skulle kunna ge lite energi åt dököttet.

Det råder en beklaglig missuppfattning beträffande sambandet mellan jordbävningar och fallna stolar. Den gamla vidskepliga teorin som säger att det är jordbävningar som välter stolar stämmer inte med min erfarenhet. Jag grundar min teori om att det motsatta förhållandet råder  – att det är den sammanlagda mängden av samtidigt fallande stolar som skapar jordbävningar – på den videoinspelning jag gjorde förra året. Av den framgår tydligt att den jordbävning som då utbröt initierats av det infantila uppror som mina köksstolar plötsligt gjorde.

Jag kan inte minnas att den varat så lääänge tidigare, tröttheten. Är för trött för att komma ihåg hur länge det varit så här, men kanske bortåt en månad. Kanske är det mörkret som tröttar ut mer när man blir äldre? Eller så är det något som saknas i kroppen och som gör att den bara vill sova, sova, sova ... I varje fall räcker det inte med att jag lägger i en extra matsked franskrostat i kaffebryggaren. Kan det vara så att mina ögon inte står ut med det gråa vinterljuset? Önskar nästan att jag kunde uppfatta det som vännen som skrev en hyllning till november och en gång i tiden hade grått som favoritfärg. Fast ibland tror jag att det var någon sorts besvärjelse han behövde för att stå ut med mörkret. Vi har väl alla våra trix för att klara av det oönskade.

Jag har inte medvetet gått in för att vända på min dygnsrytm, det har bara blivit så. Ju längre kvällen fortskrider, ju mer natt det blir, desto vaknare blir jag. Det är okej så länge jag inte måste använda den "ljusa" delen av dygnet för sådant som inte går att uträtta nattetid. Men snart ska jag vara tillsammans med människor som inte lever som jag, så nu kämpar jag för att vrida min dygnsrytm till något som är mer socialt och "normalt". Hittills har det inte gått så bra, men jag har ännu några dygn på mig för att åstadkomma det.

Jag ska fira jul med några nära och kära på annan ort. Har redan tagit fram resebagen så att jag kan lägga i ett plagg lite då och då, det är nog den enda möjligheten den här gången om det ska bli packat och klart. I normalt tillstånd brukar det vara snabbt grejat, men den här gången är det annorlunda. Förbannade trötthet!

Nu har det börjat komma varianter av skoattacken mot Bush på YouTube. Här är en av dem:

Eftersom jag alltmer sällan ser på tv och inte läser dagstidningar regelbundet är jag dåligt uppdaterad om vad som sker i världen. Så när jag fick den här videon från David i dag så var det en nyhet för mig. Den här shoe-showen inträffade för två dygn sedan så jag förmodar att sekvensen redan flödat runt i alla nyhetsprogram överallt. Visst duckar han rätt snyggt, Bush. ;-) Kategoriseras var? I Funny stuff, Politik, Andra länder? Okej, jag ser det som en politisk yttring.

Jag fick en rolig video från Gösta men lyckades inte ladda upp den på YouTube. Det visade sig inte ha någon betydelse eftersom den redan fanns där. Om jag inte misstar mig så är dialogen på hebreiska, men man förstår ändå vad det handlar om.

Vännen Erik fann ett oöppnat paket Toy djupt ner i en julsakslåda. Jag förstår att han då försvann in i sin "egen tidsmaskin", som han så snyggt formulerade upplevelsen, det hade jag också gjort. Det är märkligt hur gamla ting kan väcka känslor och tankar. Och inte bara tingen föder minnen, även dofter och smaker kan plötsligt slunga oss tillbaka till år vi trodde vi glömt. Jag tänker på den franske författaren Marcel Proust som skrev en hel romanserie efter att i minnet ha förts tillbaka till barndomen tack vare lindblomste och madeleinekakor. Nostalgi kallas det ibland. En annan kreativ återblickare är konstnären, författaren, skådespelaren, regissören med mera Lasse Åberg. Jag har just bläddrat igenom hans Två lösa Boy och Rekordmagasinet, en bok för framför allt 40- och 50-talister, i sökandet efter Toy-bilder.

... som inte fick plats i Fototrissens tema om det naturligt runda:












Nej, jag har inte snott bärbilderna från Philip von Schantz.




Tre bilder från en marknad i Tel Aviv.




Blandade former men mest runda.




Fläder?


Tre tämligen runda former.










Vissnade solrosor i Vintervikens trädgård.




Ett av många vackra träd i Gröndal.


Det svider i ett trädkramarhjärta. Kärnfriska träd, åtminstone tror jag det.


Solnedgång bortom Stora Essingen.


Måne över Kattfjorden, Vänern.


Originalbilden blev så dålig att jag inte kunde låta bli att bearbeta den.


Undrar vad en optiker/ögonläkare skulle säga om det här ögat? Någon fototrissare med den professionen?


Från vännen Göran Häggs utställning i det som var Skulpturens hus.


Dörrhandtaget till det som var min toalett när jag bodde i Gamla stan för 25 år sedan.


Lite rund är hon väl ... eller?

Den förra fototrissen, den som handlade om siffror, lyckades jag nätt och jämnt fylla med tre bilder. Den här gången förhåller det sig på rakt motsatt sätt – jag har haft svårt att välja ut tre bilder bland alla runda objekt som poppat upp ur arkivet. Men det gäller ju att visa upp vad man har innan hårddisken kraschar, så här finns de bilder som konkurrerade med de utvalda: De utstötta.







Fler runda former här.

Det finns ett dagis i huset där jag bor. Varje år vid lucia sjunger barnen några julsånger inför en entusiastisk publik.

Det är inte var dag jag besöker ett slott. Faktum är att det enda slott jag varit inne i – fram till i går – är Stockholms slott, och efter vad jag minns var det ett ganska kort besök. Lite konstigt eftersom jag bodde granne med den kåken i 14 år. Men i går fick jag alltså chansen att titta in i Häringe slott för julmiddag. Det är en intressant plats förknippad med många namn ur den svenska historien, såsom Magnus Ladulås, Sten Sture, Gustav Vasa, och i modern tid Torsten Kreuger och Axel Wenner-Gren.



Tyvärr blev det inte mycket tid över för egna bilder, men några hann jag med, även om de kanske inte blev så representativa för slottets praktfullhet.

Nu tänker jag breda ut mig en stund om en av mina favoriter alla kategorier: Ethan Winer. Jag har presenterat en av hans videor tidigare, då som en skön kontrast till Melodifestivalen. Om någon vill titta på den så klicka här.

Den här mannen kan det som jag önskar att jag kunde. Han är en skicklig musiker och behärskar en avancerad filmteknik. Det är både roligt och inspirerande att ta del av hans videor – och samtidigt lite knäckande.

För en stund sedan upptäckte jag hans senaste mästerverk på Vimeo, en sajt liknande YouTube men med bättre möjligheter att bibehålla en högre teknisk kvalitet på det insända materialet.

Att Ethan Winer spelar cello visste jag, men inte att han är en multiinstrumentalist. Grip tillfället att njuta av denne mans ekvilibristiska färdigheter och hans musikaliska humor! Du kan se videon i fullskärmsformat om du klickar här. Winers hemsida.


Tele-Vision from Ethan Winer on Vimeo.

... från kurator Pia:

Äntligen ett tema vars innehåll jag inte har gott om i mitt arkiv! Än en gång får jag bekräftat att jag inte är en siffermänniska, här är det bokstäver som gäller. Men några nuffror lyckades jag i alla fall räkna ihop. Inga bounssiffror blir det.

Några ögonbilder förvandlade till ett bildspel på slide.com.

Fler fönsterbilder finner man här.

Trött efter en extremt sen middag lägger jag mig ovanpå sängen och somnar. Vaknar efter en fånig dröm där jag varit inne på ett konditori som inte längre finns (Hugo Nilssons) för att köpa potatisbakelser. Det såg inte alls ut som på 50-talet, ingen försäljningslokal, bara ett stort rum med en massa tanter bland alla bakverk. Jag ställde frågan om dom fortfarande hade potatisbakelser, två av tanterna svarade samtidigt, en sa ja och en nej, jag frågade igen, samma svar (vad skulle Freud ha sagt om det?); lika bra att vakna.

Klockan tre på natten sitter jag vid datorn med en kopp bryggkaffe och en rejäl bit gammaldags vaniljglass, i brist på potatisbakelse. Last.fm spelar Prelude & fuga av Bach med Zagreb guitar quartet. Jag röker en cigarett och tänker på januari nästa år när jag ska försöka vara rökfri en månad. Allt är lugnt, utöver musik och tinnitus är det tyst. Jag söker i bildarkivet efter någon bild som jag vill se just nu. Hittar den här, Nisse och Georg från en glad afton för många år sedan:

Bilder av L Claret. Mer digital konst finns här.

Bilderna är klickbara för större format.

Tre bilder som jag hämtat från en rolig blogg. Klicka här så finner du mer liknande.

Vem har inte blivit lätt vansinning över en dator som betett sig som en idiot eller en skrivare som vägrat göra vad den blivit tillsagd att göra. Här är en man (?) som upplevt trilskande teknologi och vet att beskriva det på ett kul sätt:

... det där sista glaset absint som fick alla bitarna att falla på plats?

Jag har fått en överraskande utmärkelse från Kerstin som en av sju belönade fototrissare. Motiveringen får mig att känna en viss ... ja, hur ska man benämna känslan? Hedrad, kanske, eller är det att ta i? Men glad och sedd i alla fall. Så här löd Kerstins motivering för den manliga trion i septetten: "3 välförtjänta herrar som med sina välkomponerade och kreativt vinklade foton inspirerar till bildutveckling."

Tack Kerstin!

Nu har jag att uppfylla följande:

1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den (bilden ovan).
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

Det kanske tar ett tag innan jag bestämt mig för vilka bloggare jag vill belöna med denna utmärkelse, men tids nog ...
(Hm, anar jag inte redan nu en viss "nepotistisk" läggning hos mig.)

:-)

Marta skickade en serie fina bilder som hon tog i somras när vi var några vänner som träffades. Ett av fotografierna återgav några skuggor på en vägg, en bild som jag gillar och inte kunde hålla tassarna borta ifrån ...