Bo på Ormberget

... och inser att jag inte kommer att somna om i första taget. Ligger kvar i sängen någon timme och lyssnar på P1, Tendens och Plånboken bland annat. Vid ett-tiden kliver jag ur sängen, brygger en kopp kaffe och upptäcker att det bara finns en cigarett kvar i paketet. Här ute i förorten kan man inte köpa cigaretter på nätterna, annat var det när jag bodde i innerstan, där fanns två nattöppna 7Eleven-butiker inom fem minuters gångavstånd. Men det utgör inget skäl att flytta tillbaka till innerstadsträngseln.

Jag gillar nätterna då det är tyst och lugnt. En bra tid för att samla tankarna, vilket ändå inte är så lätt. Som så ofta placerar jag mig vid datorn även denna natt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Skriva nattbok bara för mig själv? Försöka kliva in i romanfiktionen? Börja skriva på brevet till Glocalnet? Besvara några mail? Fortsätta föra över gamla ljudinspelningar från dat-bandspelaren till datorn? Fortsätta att jobba med att få till en struktur i mapp- och filkaoset i datorn? Backa upp filer från den interna hårddisken till någon av de externa? Läsa i manualen till den mobiltelefon som jag nyss fått överta från Alessandro? Den lilla handboken har 216 sidor – och jag har tyvärr ett motstånd mot att läsa handböcker. Mobilen ger just nu ifrån sig en ljudsignal varannan minut, jag har ingen aning om vad den betyder. Hinner se att det kommer upp ett textmeddelande på displayen, men det försvinner inom en halv sekund, så jag hinner aldrig läsa det. Nu hann jag: "Batteri lågt", stod det.

I stället för att göra något av allt det där som jag rabblade upp nyss, ger jag mig ut på nätet och lägger in några bilder i bloggen.

ryggen värker
ögonen trötta
pensionen dröjer

vill sova

Saxat ur en intevju i Sveriges Television.

Intervjun handlar om Donners biografi över den finlandssvenske poeten Elmer Diktonius. Se den här.

... i Den vita boken skrivs i dag! Det känns bra. Nu när jag en förhoppning om att det ska vara slut med dagboksskriveriet!

Det är kallt i lägenheten, jag fryser, vill bara bada varma bad och sova.

1. Jag ser en gammal Volkswagen på gatan och minns att min far hade en i början av 50-talet.



2. Jag ser ett gammalt vykort från Dalarna.



3. Hjärnan kopplar ihop bilderna och vips så drar minnesmaskinen i gång en serie associationer:

Jag är i tioårsåldern, Far ska komma till Karlstad och hämta oss syskon för en tur till Dalarna, där vi ska bo några dagar i en fasters sommarhus i Risshyttan. Två minnen från resan flyter upp till medvetandets yta:
Vi satt i Folkan, döpt av Far till Klara Viking. I Leksandstrakten passerade vi ett hus, Far pekade mot det, sa: "Där bor Lille Bror Söderlundh." Sedan kan jag föreställa mig ungefär vad han kanske sa, eftersom han talade om Lille Bror då och då: "Lille Bror kommer från Kristinehamn, precis som jag. Våra pappor var bästa vänner. Lille Bror fick sitt namn efter min pappa som hette Bror. Vi lekte tillsammans Lille Bror och jag. Sedan träffades vi i Stockholm många år senare. Han var hemma hos oss, du satt i hans knä, minns du det? Lille Bror blev kompositör, han skrev mycket musik som spreds över hela Sverige. Har ni hört "En valsmelodi"? Eller "När skönheten kom till byn"? Det var Lille Bror som gjorde musiken till Nils Ferlins texter. Ja, han kom också från Värmland, Ferlin, Filipstad."


Lille Bror Söderlundh





Vi kom till Mora. Om den platsen visste vi barn inte mer än att "Mora-Nisse" kom därifån, den tidens främste skidåkare. Far tog oss till Mora-Nisses skidbutik för att vi skulle få träffa den store, vilket vi också fick. Jag vill minnas att min upplevelse av mötet skulle kunna formuleras som "exalterat overkligt". Det fanns färdigskrivna autografer att köpa, men vår civilekonomiske Far visste bättre och lyckades få en motvilligt sur Mora-Nisse att teckna sitt smeknamn på baksidan av det vykort som tillsammans med Folkan blev upprinnelsen till hela denna nästintill meningslösa berättelse.