Trött


Jag kan inte minnas att den varat så lääänge tidigare, tröttheten. Är för trött för att komma ihåg hur länge det varit så här, men kanske bortåt en månad. Kanske är det mörkret som tröttar ut mer när man blir äldre? Eller så är det något som saknas i kroppen och som gör att den bara vill sova, sova, sova ... I varje fall räcker det inte med att jag lägger i en extra matsked franskrostat i kaffebryggaren. Kan det vara så att mina ögon inte står ut med det gråa vinterljuset? Önskar nästan att jag kunde uppfatta det som vännen som skrev en hyllning till november och en gång i tiden hade grått som favoritfärg. Fast ibland tror jag att det var någon sorts besvärjelse han behövde för att stå ut med mörkret. Vi har väl alla våra trix för att klara av det oönskade.

Jag har inte medvetet gått in för att vända på min dygnsrytm, det har bara blivit så. Ju längre kvällen fortskrider, ju mer natt det blir, desto vaknare blir jag. Det är okej så länge jag inte måste använda den "ljusa" delen av dygnet för sådant som inte går att uträtta nattetid. Men snart ska jag vara tillsammans med människor som inte lever som jag, så nu kämpar jag för att vrida min dygnsrytm till något som är mer socialt och "normalt". Hittills har det inte gått så bra, men jag har ännu några dygn på mig för att åstadkomma det.

Jag ska fira jul med några nära och kära på annan ort. Har redan tagit fram resebagen så att jag kan lägga i ett plagg lite då och då, det är nog den enda möjligheten den här gången om det ska bli packat och klart. I normalt tillstånd brukar det vara snabbt grejat, men den här gången är det annorlunda. Förbannade trötthet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0