Bo på Ormberget

Det är lite märkligt att det fortfarande kommer läsare hit, trots att det här är en döende blogg. Jag ser på besöksstatistiken att det kommer ungefär lika mycket folk hit som tidigare när jag var aktiv här. Likvaka kanske?

Så sakteliga är jag kanske nu på väg bort från den här bloggen och blogg.se. Det känns nästan lite vemodigt efter 1 1/2 års bloggande på den här platsen. Min nya bloggplats på blogspot känns hittills något mer utvecklingsbar i olika avseenden, men jag är inte säker på att det beror på att det finns fler möjligheter där, kanske är det bara så att jag inte lyckats upptäcka alla kvalitéerna på blogg.se. Men titta gärna över till min nya blogg och kolla förändringarna.

Tyvärr upptäckte jag nyss att Blogger inte visar animationer som inlägg. Försökte lägga in en gammal favorit-gif där, den togs emot men visas endast som en stillbild. Men här på gamla blogg.se går det bra, så jag tar den i repris – alltså än en gång Kvindesystem:



Så här tråkig ser animationen ut på Blogger.

Jag lever inte på det mest hälsosamma sättet. Att starta dagen med kaffe och cigaretter är inte så hälsobefrämjande. Dessutom somande jag med kläderna på i natt, fast det påverkar knappast min hälsa.

Svängde benen över sängkanten och tryckte i gång den hembrända cd-n jag fick av Lena. Den första låten är en afrikansk variant av gamla fina Summertime (klicka gärna och låt den spela i bakgrunden) med sångerskan Angelique Kidjo från Benin, en ny bekantskap för mig. Det finns en hel del musik från Afrika på Lenas gåva, vilket är kul eftersom jag inte lyssnat på särskilt mycket från den världsdelen. Nu har jag låtar med artister från Algeriet, Mali och Moçambique, plus annat godis från Irland, Turkiet, Brasilien och Israel. Tack Lena, du har försett mig med många härliga låtar under årens lopp.

Over to something completely different, som Monty Python-grabbarna brukade säga.

Efter badet häromdagen föll min blick på det här:



Jag vet inte varför jag plötsligt tänkte att allting är förgängligt.

Och här en bild till Stiffo:

Jag har funderat på det länge. Det finns en del här på blogg.se som jag inte gillar. Inte vet jag om det kommer att fungera bättre på till exempel Blogger, men det verkar som om det finns en del faciliteter där som inte finns här. Åtminstone kanske det är lite enklare att få till en trevligare design på Blogger för en som inte är så hemma på html-kodning. Tills vidare kanske jag dubblerar med en blogg på båda ställena. Om någon vill titta in på det som kanske blir min nya bloggplats så går det bra att klicka på bilden. Välkomna!

Från den lugna sommarmorgonen till den inte lika lugna dagen. Ännu en ofullbordad videosnutt där Philip Glass musik får ljuda ostörd av bilder de sista minuterna.
Drömmen om en videokamera med hyfsad upplösning kvarstår.



Musik: Från Wish you were here med Pink Floyd. Meetings along the edge av Philip Glass.

PS: Har alla samma problem som jag med att videon hackar sig fram? Hos mig laddas den upp för lyssning bedrövligt långsamt. Inte ens om jag låter videon laddas upp i sin helhet innan jag spelar den går det att undvika det irriterande hackandet.

... vaknar jag helt utsövd vid tretiden efter tre timmars sömn. Omformulering 1: Efter tre timmars sömn vaknar jag helt utsövd vid tretiden på torsdagsmorgonen. Omformulering 2: Det är ljust i sovrummet när jag vaknar vid tretiden på morgonen. Jag är lite förvånad över att jag känner mig så utvilad efter bara tre timmars sömn. Återkommande omformuleringar, så brukar det vara ibland när jag skriver; ett knådande av meningar som vore de brödlimpor under bakning. Vilket är en idiotisk metafor eftersom jag aldrig bakat en limpa i hela mitt liv. Fel, jag har bakat köttfärslimpor.

Långsamt börjar hjärnan arbeta, associationerna avlöser varann och spridda meningar tar form, känner lust att skriva, kliver ur sängen, på med morgonrocken, brygger turkiskt kaffe och startar datorn.

Balkongdörren står öppen ut mot den ljusa sommarnatten, det doftar från petuniorna i balkonglådorna. Fjärden ligger spegelblank, det brusar svagt från den ännu glesa trafiken på Essingeleden, måsarna skriker. Jag ställer upp stativet och skruvar fast kameran. Länge har jag velat experimentera med kamerans time-lapsefunktion, nu gör jag det. Egentligen hade jag velat starta kameran när det var mörk natt och sedan låta den ta en lång serie stillbilder under flera timmar, alltmedan ljuset växer sig starkare och fjärden fylls av passerande båtar. Jag minns hur häftigt och inspirerande det var när jag på 80-talet såg Godfrey Reggios film Koyaanisqatsi: Life out of balance – mästerverket inom time-lapse-genren – ackompanjerad av Philip Glass kongeniala musik. Filmen finns att beskåda på Google.

Medan kameran exponerar bild efter bild sitter jag vid datorn, dricker kaffe, röker och skriver. Tankarna vandrar bakåt, snuddar vid den senaste tidens händelser och möten: Sandro, Michaela, Aurun, Lasse, Eva, en annan Eva, Lena, Marta, Ode, Juan Carlos, Yasir, Hasse, Pia, Bruno, Kenneth, Marie ...

Jag minns ett samtal då vi talade om åldrandet, om förändringen och förfulningen av våra kroppar. Jag citerade den amerikanske författaren Philip Roth som jag aldrig läst: "Åldrandet är inte en kamp, det är en massaker." Hon sa: "Jag vill ha en blind man utan penis." Hon menade en man som inte kunde se hennes åldrade kropp, en man som inte bara ville knulla.

... har som tema siffror. Det känns inte så inspirerande att delta den här gången. Men visst hade den här stenen, som jag plåtade för några timmar sedan, kunnat utgöra 1/3 av en triss.