Bo på Ormberget

1. Jag ser en gammal Volkswagen på gatan och minns att min far hade en i början av 50-talet.



2. Jag ser ett gammalt vykort från Dalarna.



3. Hjärnan kopplar ihop bilderna och vips så drar minnesmaskinen i gång en serie associationer:

Jag är i tioårsåldern, Far ska komma till Karlstad och hämta oss syskon för en tur till Dalarna, där vi ska bo några dagar i en fasters sommarhus i Risshyttan. Två minnen från resan flyter upp till medvetandets yta:
Vi satt i Folkan, döpt av Far till Klara Viking. I Leksandstrakten passerade vi ett hus, Far pekade mot det, sa: "Där bor Lille Bror Söderlundh." Sedan kan jag föreställa mig ungefär vad han kanske sa, eftersom han talade om Lille Bror då och då: "Lille Bror kommer från Kristinehamn, precis som jag. Våra pappor var bästa vänner. Lille Bror fick sitt namn efter min pappa som hette Bror. Vi lekte tillsammans Lille Bror och jag. Sedan träffades vi i Stockholm många år senare. Han var hemma hos oss, du satt i hans knä, minns du det? Lille Bror blev kompositör, han skrev mycket musik som spreds över hela Sverige. Har ni hört "En valsmelodi"? Eller "När skönheten kom till byn"? Det var Lille Bror som gjorde musiken till Nils Ferlins texter. Ja, han kom också från Värmland, Ferlin, Filipstad."


Lille Bror Söderlundh





Vi kom till Mora. Om den platsen visste vi barn inte mer än att "Mora-Nisse" kom därifån, den tidens främste skidåkare. Far tog oss till Mora-Nisses skidbutik för att vi skulle få träffa den store, vilket vi också fick. Jag vill minnas att min upplevelse av mötet skulle kunna formuleras som "exalterat overkligt". Det fanns färdigskrivna autografer att köpa, men vår civilekonomiske Far visste bättre och lyckades få en motvilligt sur Mora-Nisse att teckna sitt smeknamn på baksidan av det vykort som tillsammans med Folkan blev upprinnelsen till hela denna nästintill meningslösa berättelse.