Bo på Ormberget

Ett recept efter min mor. En flickvän bakade det här brödet för några år sedan och det blev supergott. Själv har jag tyvärr inte givit mig i kast med receptet, men jag ligger i startgroparna för det.





Ett förtydligande av skönskriften:

'Nu har jag lust att baka'-bröd.

6 dl rågmjöl
8 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl vetekli
1 msk salt
1 msk stött fänkål
1 msk stött anis
hackat skal från en stor Jaffa-apelsin eller
mycket russin
1 msk bikarbonat
1 1/2 tsk bakpulver
1 1/2 dl sirap
6 dl filmjölk eller Kefir
3 dl mjölk

Gör så här:

1. Blanda alla torra ingredienser i en skål.
2. Blanda sirap, filmjölk och mjölk i en annan skål.
3. Häll ner mjölk/sirapblandningen och blanda väl till en lös smet.
4. Häll smeten i tre 1 1/2-liters avlånga, smorda och bröade kakformar.
5. Sätt in formarna i kall ugn. Grädda i 200 grader 50-55 minuter. Ta tiden från att du ställer in formarna i den kalla ugnen.

PS: I stället för apelsinskal kan man ta pomeransskal, som finns hackade att köpa. Ibland tar jag litet öl i smeten i stället för mjölk.

Men jag traskade tappert vidare längs fjärden. Därborta, på andra sidan vattnet, ligger min gamla arbetsplats DN-Expressenhuset. Det känns bra att ha den lite på avstånd.



På andra sidan ett annat vatten, sjön Trekanten, rinner en bäck där jag brukar stanna en stund för att titta och lyssna. Strömmande vatten har ofta en positiv inverkan på mig. Tyvärr förmår inte min kamera återge bruset, sorlet och porlandet på ett naturtroget sätt. Och den film jag laddar upp på YouTube blir som vanligt komprimerad och försämrad.



På Systembolaget fick jag veta att det rödvin jag brukar köpa, Castillo de Gredos i treliterskartong, inte längre saluförs av butiken. Jag har fastnat för det vinet av ett par tre skäl; det är billigt, ganska gott och kommer från den trakt där jag brukar vara när jag är i Spanien, uppe i Gredosbergen. Det fick bli en enliterskartong. Dessutom kostade jag på mig en flaska Cafetino; ger god smak åt det franskrostade kaffet. Kul pava:



Därefter ett djupt andetag innan jag klev in bland Konsums prishöjda varor. Det har blivit ganska extremhöjda matpriser runt hela globen sa dom på radion i dag. De ryska fattigpensionärerna har inte längre råd att köpa bröd. Mitt favoritbröd, grovt rågbröd, har ökat från drygt 30 spänn till 43 på mindre än ett år. Ett par majskolvar som kostade 13 spänn för ett halvår sedan går nu på 20. Och så vidare. En allt större del av världens spannmål går till framställning av etanol. Kan man dricka det? Nä, jag orkar inte tänka på eländet nu.

Fredag, äntligen kan jag köpa ett paket cigaretter till tröst. På måndag kommer resultatet av spirometriundersökningen ... :-)

... lånar jag från vännen Lasse E som i sin tur citerar Henry S Truman:
'Jag har kommit fram till att det bästa sättet att ge sina barn goda råd är att ta reda på vad dom vill och så råda dom att göra det.'

Det var i januari det. EN person deltog - och hon vann givetvis, trots att hennes gissning var helt åt skogen. Det verkliga antalet: 225. Så vad önskar fröken Källgren i pris - choklad eller cigaretter?

Jag besökte Tradera.com för en tid sedan för att kolla prisläget på gamla nummer av Puss, ja, alla nummer av den tidskriften är förstås gamla. Det fortsatte med att jag letade efter serietidningar från min barndom. Det fanns en del, Seriemagasinet från 1949 till exempel, första året den högklassiga blaskan kom ut. Jag hade alla nummer, säkert de första två tre årgångarna. Men så var morsan där igen och slängde rubbet. "Du ska läsa läxorna och inte den där skräptidningen!" - ungefär. Hon hade ett jäkla temperament ibland. Och lika lite som jag, kunde hon förutse det kommande ekonomiska värdet i "skräpet".



Okej, det är svårt att se vad de små omslagsbilderna föreställer. Jag lägger in ett par förstoringar:





Det var dramatiska dagar i väntan på att cliff-hängarna skulle få sin fortsättning och förklaring nästföljande tisdag. Vem hade tid för flitiga studier när Kilroy var i fara?

Jag tror mig kunna se minst två skäl till att det här blev en bra dag:
1. Den långa och djupa sömn jag nämnde i ett tidigare inlägg.
2. Den milda väderleken.
Jag tog mig ut på en plikt-mot-kroppen-promenad ganska sent på dagen. Den behagligt milda vinden försatte mig i ett lätt euforiskt tillstånd. Ingen is på Essingefjärden, ingen is på den lilla sjön Trekanten (som alltid brukar vara frusen så här års), ingen snö, ljuvligt, thanks to the global warming? Enligt utsagor i medierna så är den här vintern på väg att bli den varmaste på 250 år i Stockholm. Varför oroar jag mig inte för hur det ska gå för isbjörnarna, varför berörs jag inte av varningarna om att Golfströmmen kan vända riktning, varför har jag inte satt upp en poster av jätte-egot Al Gore på väggen? Och varför har det funnits domedagsprofeter så länge jag kan minnas? Dessa frågor får gärna kommenteras både av dem som är lika obekymrade som jag och av dem som upprörs över min brist på ansvar inför jordens förestående undergång.
Som sagt, det var en fin dag. Jag morsade på min gamla kompis i Gröndal; här ett par bilder bild på honom/henne:





Min förbannade okunskap, har träd kön? Jag menar, finns det hanar och honor?

Senare under promenaden fastnade jag framför det här anslaget:



Funderar faktiskt på att gå dit, men om jag känner mig själv rätt - och det gör jag - så blir det inte av.

Lite senare försökte jag fånga det vackra solnedgångsljuset:



Sen hände det inte så mycket mer, bara det vanliga, Konsum, uppförsbacken hem som ger nyttig hjärtklappning och andfåddhet, middag med kyckling i örtagårdssås, ett glas spanskt rödvin och nu en kopp franskrostat kaffe med alldeles för många havreflarn (i stället för cigaretter).
En helt okej dag, trots att inte en rad har blivit skriven i romanhelvetet!

Usch, va eländi ja känner mej. Alla jävla symtom på en gång.

Vad kallas detta föremål?

Aha, plötsligt gick det att infoga en bild. Ursäkta blogg.se - jag var tydligen lite för snabb i mitt sura omdöme. Bilden togs på Meerufenfushi, Maldiverna, för många år sedan.