Bo på Ormberget

Jag låg och vilade en eftermiddag när jag väcktes av telefonen. En vänligt förbindlig kvinnoröst inledde det som visade sig bli ett onödigt telefonsamtal. Hon sålde mobiltjänster för företaget Glocalnet. Sådana samtal brukar jag snabbt avsluta vänligt men bestämt, men den här gången trillade jag i min yrvakenhet dit. Med sin lyckade försäljningsteknik lyckades hon få mig att beställa ett abonnemang, trots att jag redan har ett Comviq-kort i min mobiltelefon. Hon betonade att jag alltid kunde ångra mig inom en 14-dagarsperiod. När samtalet var slut och jag vaknat till insåg jag mitt misstag och ångrade det direkt. Så småningom kom det att par kuvert från Glocalnet som jag omedelbart returnerade oöppnade. På baksidan av kuverten skrev jag att jag ångrade min beställning, helt i enlighet med vad försäljerskan sagt om ångertiden.

Det dröjer många veckor – och så kommer en faktura från Glocalnet med kundnummer och allt. Jag ringer upp dem och bestrider deras räkning eftersom jag inte är kund hos dem. Då börjar rundgången. Den första personen jag talar med skickar mig vidare till en annan, som påstår att de aldrig fått några returnerade kuvert från mig och att jag alltså är kund hos dem – trots att jag aldrig öppnat något abonnemang, vilket de ju med lätthet kan konstatera. Han vill vidarebefordra samtalet till leveransavdelningen. Då förlorar jag snabbt tålamodet och säger att det inte är mitt jobb att utreda Glocalnets brist på intern kommunikation, att jag har sagt vad jag har att säga och att jag inte kommer att betala dem för en tjänst jag aldrig utnyttjat.

Jag anar vad som kommer att ske, nämligen att det här bondfångarföretaget kommer att skicka en ny räkning, nu med en adderad förseningsavgift och hot om indrivning från något inkassoföretag och i förlängningen kronofogde och hela baletten. Vi får väl se ...

Dags att skapa en ny kategori kallad Retligheter eller något liknande.