Bo på Ormberget

Nästa vecka bör jag få veta något om hur det står till med mina lungor efter sisådär 45-50 års rökning. Väntar också på resultat av lungröntgen. Okej, jag är lite spänd inför beskeden. Förhoppningsvis har jag inte dragit på mig kol eller något ännu värre. I kväll röker jag av ren nervositet. Annars tror jag att jag är på god väg att sluta med giftpinnarna. Det här året har jag lyckats skära ner kraftigt på konsumtionen; i stället för cirka 25 askar normalkonsumtion på 2 1/2 månad har jag reducerat till 5 askar. Och en månad lyckades jag hålla upp helt.

Tänk om beskedet från läkaren blir att mina lungor ser helt okej ut. Kommer jag då att tänka som förr 'det här går ju fint, jag fortsätter att röka, jag tillhör undantagen som klarar mig från lungcancer'? Nä, jag hoppas att jag inte hamnar i den fällan igen. Det måste bli ett slut på det här slaveriet som tobaksbolagens ägare och arbetare levt så gott på. (Då talar jag inte om den tid då det var slavar som skördade tobaksfälten. De levde knappast gott på rökarnas bekostnad.)