Bo på Ormberget

Något om det som var och är, men inte mycket om det som kommer.

Så var det då.

Hittade ett gammalt manusblock från en tid då jag jobbade på Aftonbladet i slutet av 70-talet. Varje blad skrevs med två kopior, karbon på baksidan av papperet. Det var innan datorerna gjort entré. Ett av manusarken gick till sätteriet där texten omvandlades till rader av blytyper. De som stod för det jobbet var sättarna, en kunnig och beundransvärd yrkesgrupp. Många av dem hade förmågan att läsa den text som stod på blytypen, trots att den var uppochner och bakochfram (om jag minns rätt). Så småningom, efter hand som datorer togs i bruk, övertogs många av sättarnas jobb av redigerare, som var anslutna till ett annat fackförbund (journalistförbundet). Det blev en lång och stundom hård kamp om vilka som skulle ha rätten att utföra jobbet.

Ja, intressant läsning. Har själv skrivit några artiklar på liknande blad.
På en kvällskurs lärde jag mig beräkna spaltmillimetrar och hur många ord som rymdes på en viss yta, beroende på typsnittstorlek, bildutrymme mm. Kunskap som när datorerna kom, blev helt onödiga. Kompisen Leffe saknar de "äkta sättartiderna", jag kan förstå honom. Måste varit häftigt med kastlådor, blygjutande och allt annat förr! :-)

Jo, jag minns det där räknandet på spaltutrymme från tiden på Poppius journalistskola. Var det en typometer man använde, jag minns inte riktigt? Det blev i varje fall inte min grej.

Och när det var brådis till trycket och någon tappade en låda med alla blytyperna i golvet ... Då behövdes det ett korrektur för att få ordning på alla omkastade ord och rader.