Shame and scandal in the family
Johnny Chester & Jigsaw, 1972.
Shame and scandal in the family
I say oh, misery
Shame and scandal in the family
Woe, misery
Shame and scandal in the family
Down in Trinidad there was a family
With much confusion as you will see
A mama and a papa and a boy who was grown
He wanted to marry and have a wife of his own
He found a girl she suited him nice
He went to his father to ask his advice
His father said: "Son, I have to say no,
The girl is your sister, but your mama don't know"
Oh, misery
Shame and scandal in the family
I say oh, misery
Shame and scandal in the family
Then a week went by and the summer came down
Soon the best girl on the island he found
He went to his papa to make it a date
His papa shook his head and to this he did say
"You Can't marry that girl I have to say no
Cause the girl is your sister, but your mama don't know"
Oh, misery
Shame and scandal in the family
I say Oh, misery
It’s shame and scandal in the family
He went to his mama, he covered his head
He told his mum what his father had said
His mother she laughed,
she said: "Go man, go
Your daddy ain't your daddy, but your daddy don't know."
Oh, misery
It’s shame and scandal in the family
Oh, misery
Shame and scandal in the family
I say oh, misery
Shame and scandal in the family
I say oh, misery
Fin text. Vill minnas att Cornelis gjort en svensk version av denna låt...
Skoj!
1972 hade jag tyckt illa om det här. NU; lite småmystiskt. Typiskt att skylla familjesituationen på 3dje världen va? Aldrig att denna text skulle ha handlat om USA...
El Stiffo, där fick du verkligen till en tolkning som jag aldrig kunnat förutse.
Ibland kanske jag är för politisk? Fast det bara växer liksom. Jag kommer att tänka på vilka inskränkta tankar jag har om ditt och datt nästan varje dag...
Fasen du är igång ElStiffo! Men du slår huvudet på spiken, klockrent. Hade inte alls tänkt i dessa banor. (Jävla skitlåt, kan jag tycka nu, men ändå lite smårolig...)
Nu dök en tes upp. Kan den höga acceptansen bland folk bero på fördumning genom intensivt läsande av deckare? Deckare är ju snart var och varannan bok, de är ofta lite samhällskritiska, men mest som yta i berättandet. Ger detta läsaren skenet av att delta i samhällsdebatten själv, där man säger "just det" högt medan man läser något lite samhällskritiserande i texten och sedan känner sig nöjd med det..? Vart har det politiskt aktiva 60- och 70-talet tagit vägen? Hur väcka liv i det (är det rätt väg?)?
Nää, nu får jag ta paus och vila skallen, så här tidigt en lördag (he, he)
Som om exempelvis Trinidad skulle vara oberörbart för en humoristisk story, bara för att det landet skulle kunna räknas till den så kallade tredje världen. Trams.
Om jag alltid väntade tills jag hade något genomtänkt att säga/skriva, då skulle det inte bli mycket sagt/skrivet. Det är klart att det går att skämta om Trinidad...
