Bo på Ormberget

Min styvbror Gösta bor där sedan något år. Då och då kommer det en rapport från honom som beskriver hur han uppfattar situationen i landet, plus lite om privatlivet. Intressant läsning och ibland ganska skrämmande. Här är den senaste rapporten som kom i dag, publiceras med tillstånd från författaren. Tack, Gösta!



Stilla natt ...

Julen i Guatemala inleds någon gång i slutet av oktober. I varuhusen möblerar man om i gondolerna för att ge plats för oändliga kvantiteter av mer eller mindre kitschiga juldekorationer, julgransprydnader mm. Tomtar börjar uppträda här och var, och varuhusen erbjuder service med administration av personliga önskelistor - precis som de gör inför femtonårsdagar (då introduceras överklassflickorna i societeten här med debutantpartyn av kolossala dimensioner), bröllop och andra begivenheter. En bit in i november reses på alla större orter "el arbol Gallo", dvs öljätten Gallos lilla julklapp till folket, en gigantisk konisk skapelse som skall likna en offentlig julgran. När det hela är klart invigs juleträdet med ett häftigt fyrverkeri och i huvudstaden folkfest vid Obelisco, en central trafikknut i södra delen av stan.
När julen äntligen inträffar bryter helvetet löst på allvar. Vi var hemma på residenset på julaftonskvällen och upplevde 4 timmars oavbrutet festivalfyrverkeri blandat med rejäla bomber och däremellan tjutande häxpipor i denna den förmögnare delen av stan. Alltså från kl 22 till 02. Att sova var inte att tänka på. Min tes är att de olika "familjerna" försöker överglänsa varandra med hur mycket de lägger ut på knallandet, ungefär som odågorna som spruttar ut 50 eller 100 flaskor skumpa under "Stockholmsveckan" i Båstad, bara för att visa att de har råd. Morgonen därpå var hela stan täckt av skräp efter de pyrotekniska excesserna. Hur mycket skit och tungmetaller som spritts ut i luften vill jag inte veta.

... blodiga natt

Annandagens tidningar rapporterade om en osedvanligt blodig julafton. Trafikolyckor, förmodligen mycket rattfylla utöver det vanliga sinnessjuka körbeteendet, dödsfall och svåra kroppsskador efter olyckor med pyrotekniken, och så förstås de sedvanliga morden som nästan nådde en toppnotering denna afton.

Ny regering och nytt parlament, adoptioner och en kommission för rättsprocessen i landet. Före jul hade ju genomförts allmänna val i landet. Om detta rapporterar ambassaden i bifogade dokument. Tilläggas kan att ett stort antal av de nyvalda parlamentsledamöterna och borgmästarna inte kommer att kunna inta sina platser eftersom de ännu inte kunnat presentera det dokument som erfordras, "el finiquito", ett slags bevis på vederbörandes oförvitlighet, eller helt enkelt att han/hon inte har några ouppklarade surdegar från tidigare befattning, står under åtal eller liknande. Hur man skall göra med de obesatta platserna har inte meddelats. Den 15 januari skall det vara klart ...

De avgående parlamentsledamöterna som inte omvalts försökte i sista stund med god majoritet bevilja sig ett frikostigt avgångsvederlag, men det stoppades dessbättre av konstitutionsdomstolen.

Betydligt svårare var det att samla majoritet och beslutsmässighet för att slutligen anta den nya adoptionslagen i landet - på parlamentets sista extraordinarie sammanträde före hemförlovningen. Lagen skall reglera processen med adoptioner så att den harmonierar med Haagkonventionen om barns rättigheter. Hittills har adoptionerna, c:a 5000 om året, varav 98 % är internationella (i princip USA), hanterats enligt ett förfarande med notarier vilket öppnat marknaden för stölder av spädbarn, köp av barn från fattiga familjer eller ogifta mödrar, renodlad avel med surrogatmödrar osv, produktion av förfalskade DNA-profiler, förfalskade papper, osv. C:a 500 advokater, ett antal läkare och privata mödrahem har livnärt sig på trafiken i många år. Det blir nu en ny statlig myndighet som skall administrera adoptionsärenden framöver. Vi får ge den "the benefit of doubt" och hoppas att den klarar av en transparent och oväldig process och anständiga tillfälliga barnhem för de i äkta mening övergivna barn det skall handla om.

Advokaterna i fråga har försökt stoppa lagen såsom okonstitutionell, eftersom den skulle kringskära advokaternas (!) mänskliga rättigheter. Konstitutionsdomstolen avfärdade dessbättre klagomålet rakt upp och ner. I parlamentet hade samma advokater ett relativt stort antal supporters eller möjligen bidragstagare som gjorde vad de kunde för att sabotera lagens antagande genom diverse procedurella manövrer.

Människorättsorganisationer inklusive den statliga "ombudsmannen", advokater med socialt samvete, många politiker och delar av den diplomatiska kåren hade slitit länge med frågan, och det var alltså in i det sista frågan om något sabotage skulle kunna stoppa ärendet. Högt uppsatta politiker liksom presidentfrun själv bad därför ett antal ambassadörer att sitta på åhörarläktaren under samanträdet för att genom sin närvaro utöva tryck på ledamöterna nere på golvet. Så skedde också vilket givetvis uppmärksammades och från visst håll stämplades som okonstitutionellt och inblandning i rikets interna angelägenheter.

Guatemala är ökänt för sin höga brottslighet och mordfrekvens, och lika mycket för hur få av brotten som klaras upp. Om detta handlade den artikel jag skickade runt för en tid sen.
(Länk till denna finns i Kommentarer nedanför.)
Det internationella samfundet har länge erbjudit sig att finansiera en internationell kommission under FNs paraply för att utreda straff-frihetens (la impunidad) anatomi och föreslå åtgärder för polismyndigheter och rättsväsende. Kommissionen (CICIG) har också debatterats länge men kunde efter många manövrer lotsas genom parlament och konstitutionsdomstol i höstas. Det behöver knappast sägas att det fanns, och finns, starka krafter emot. Kommissionen skall formeras nu i början av året och kommer av lätt insedda skäl att omges med rigorösa säkerhetsåtgärder.

De som minns morden på tre parlamentsledamöter och deras chaufför för ett år sedan, och de efterföljande morden på de sannolika förövarna, fyra poliser, i ett säkerhetsfängelse några dagar senare - här kommer uppföljningen:

Under året som gått har några ytterligare personer som tycks ha varit direkt inblandade i morden sytts in, men man har förgäves sökt anstiftaren eller anstiftarna, autores intelectuales (!) heter det här. På sistone har spåren allt tydligare pekat mot en nu avgående parlamentsledamot och nyvald borgmästare i en stad öster om huvudstan, en viss Manuel Jesus (!) Castillo. Ett problem var ju att han åtnjöt parlamentarisk immunitet, en institution som förefaller vara det förnämsta incitamentet för att söka inval i landets kongress. Först måste han alltså fråntas sin immunitet, och sedan skulle han beläggas med reseförbud. Och häromdagen kom arresteringsordern. Hela den här processen har tagit över en månad, och så blev man förvånad i går när det visade sig att fågeln var utflugen. Surprise, surprise. Det sägs att en av ledamöterna i den instans som utfärdade reseförbudet var skiljaktig. Märkligt nog kom det småningom fram att samma ledamot mottagit en halv miljon av en viss Castillo som vängåva för att hennes bror skulle kunna resa till USA och opereras mot cancer. Vi får se om hon åtalas för mutbrott. Fan tro't.

Såpan fortsätter alltså.

Resor under jul och nyår

Vi var som sagt hemma på julafton och inksränkte firandet till trevlig lunch med några hemmavarande svenskar. Juldagen och fram till tredjedagens morgon tillbringades odramatiskt i grannstaden Antigua med god mat, lite shopping och vila. 29 december bilade vi till Panajachel vid Atitlansjön fvb med båt till hotellet där vi bodde också förra nyårshelgen med Ewas barn och barnbarn. Skönt, vilsamt och oerhört vackert. Vi hann med en visit till Santiago Atitlan, en stad helt dominerad av ursprungsbefolkning, söndersliten av minnen från ohyggligheter under inbördeskriget, interna konflikter av politisk/religiös art, fattig och rejält skitig. Huvudgatan domineras av de vanliga stånden med textil och träsnideri till avsalu till turister. Den vanliga marknaden äger rum på stadens torg. Stan är rätt trist, just för att den skulle kunna vara så fin egentligen. Ett helt annat intryck gav den mindre byn San Juan som visade upp rena och välordnade gator, en aktiv miljöpolitik och ett välfungerande kaffekooperativ med organisk odling. Allt enligt lokala initiativ. Väldigt roligt att se vad som faktiskt går att åstadkomma med små medel.

Borgmästaren i en annan liten by vid sjön, Santa Cruz, hade fått nys om Ewas närvaro och bad om ett sammanträffande. Han kunde berätta om en fattig by utan vägförbindelse; alla transporter sker på stigar i 30 graders sidlutning eller över sjön. Förra året var vi ute på en sådan stig och fick ge upp och vända efter någon timmes klättrande i stark sol - trötta och dehydrerade. Men vi mötte en man på stigen, liten väderbiten och senig bar han en femtiokilos säck med majskolvar på ryggen, springande! Sådana är villkoren.

Trots att Santa Cruz ligger nära det helt turistifierade Panajachel har den inte välsignats med vare sig för- eller nackdelar därav, utan byns innevånare livnär sig huvudsakligen på majsodling och på vad de kan sälja inne i "Pana". Hälsoläget är dåligt, barna- och mödradödligheten är förfärlig. Att transportera en bår längs stigen till Pana är ogörligt, alltså är det båt som gäller. Kollektivt åkande kostar ca 20 kronor per person, att hyra egen båt till Pana kanske 100-150. Det är stora pengar för en fattig familj, och man väntar alltså så länge man kan, ofta för länge. Det är bl a sådana här platser som t ex det av Sida stödda IFRTD (International Forum for Rural Transport and Development) arbetar med, också i delprojekt som Mobility and Health. Det handlar inte om spektakulära vägbyggen, tvärtom, tonvikten är på tillgänglighet, och det kan handla om förbättrade stigar och gångbroar, enkla hjälpmedel, osv. Kanske upphör Sidas stöd i och med pågående avtal eftersom transportsektorn i sin helhet nedprioriterats och troligen demonteras helt inom kort.

Sista natten blåste det upp våldsamt. Återfärden till Pana skedde i 15 m/s, säkert 20 i byarna, krabb sjö och yrande skum. Kändes rätt dramatiskt, men gick alltså väl. Blåsandet fortsatte sen i flera dagar och det blev kallt. En ovanlig kalfront hade drabbat hela Centralamerika med hårda vindar och för området extrem kyla - det snöade i högländerna och i Guatemala och Mexico. Under ett par dagar var hela Guatemala utan ström sedan viktiga ledningar blåst ner, träd lagt sig över ledningar vägar och hus, osv. 20 m/s är ju ändå inte någon extrem vindhastighet, men det här landet är uppenbart inte rustat för att möta oväder. Man städar fortfarande efter orkanen "Stan" för två år sen - jordskred och översvämningar tog många liv och förstörde massor med bostäder och vägar.

Vi hann med att besöka också Chichicastenango, en stad som Evert Taube beskriver i lyriska termer. Någon entusiast har f ö satt upp en minnestavla på ett hotell i stan. Det har uppenbarligen hänt en del sen hans tid. Chichi är skitigt, illa underhållet, fattigt och med en marknad som är huvudsakligen inriktad mot (en sinande ström av) turister. Mest skräp och hafsigt hopkomna textilier och träfigurer. Ganska deprimerande faktiskt. Fast hotellet där vi bodde var skapligt. Efter lite tjat gick det t o m att få ett rum med elkamin pga kylan. Hotellet hade till all lycka egen generator, så vi klarade oss från elavbrottet.

Hemfärden gick över Totonicapan - ointressant - och Quetzaltenango som är en stor och såvitt man kan bedöma välskött stad. Besök på glaskooperativ som producerar bruks- och konstglas utgående från returglas. 36 medlemmar, datoriserad lagerhållning och fakturering, och verksamheten tycks gå runt. De levererar till en del återförsäljare, själva säljer de bara från fabriksbutiken. De som varit på Ngwenya i Swaziland skulle känna igen sig.

På hemvägen passerade vi mellan vulkanerna vid Antigua - varav Fuego är aktiv - och vulkanen Pacaya. Både Fuego och Pacaya har fått för sig att puffa rök och aska i försvarliga mängder, och hela Fuegos sydsida var alldeles askgrå, märkligt. På kvällen hemma i soffan kände vi av ett mindre jordskalv (Richter 5,6) som gungade till oss rejält, men inga skador har rapporterats i landet.

Resans sista dramatik var en total däckexplosion på vänster bak. Inträffade på motorvägen några mil före stan. Tur hade vi, eftersom en vägpatrull dök upp nästan omedelbart. Utan deras hjälp hade vi aldrig fått loss hjulbultarna som satt som nitade. Det behövdes ett meterlångt järnrör som hävstång för att få loss dem. Kul om vi varit långt ute på vischan! Gossarna är tydligen anställda för ändamålet och skulle inte ha betalt. De såg närmast förvånade ut när de fick en rejäl dricksslant. Så det finns positiva sidor i landet också!

Ny regering

Den gamla regeringen skall säga tack och adjö till alla och envar, inklusive diplomatiska kåren den 13 och 14 januari. Galamiddag alltså. Sittande presidenten Berger gör allt för att hans eftermäle skall bli så bra som möjligt. Inviger i rasande takt allt möjligt, inklusive halvfärdig flygplats, och reser runt och klappar små barn på huvudet osv. Han ser faktiskt ut som en snäll tomte. Det tycks dock som om hans fru Wendy blir den som tar hem spelet. Hon har gjort ett stort jobb i bakgrunden inom de sociala sektorerna och har mer och mer kommit att framstå som den aktivare av de två. Dagens Prensa Libre hade fyra sidor med hennes historia och verksamhet. Och hon har fått blodad tand och tänker fortsätta jobba nu när de officiella plikterna är över.

Den tillträdande regeringen är mer nogräknad och tänker visst bara träffa tillresta statsöverhuvuden, och skönt är det tycker i alla fall jag.

Guatemala 6 januari 2008

g.

Ewa, som nämns i texten, är Göstas fru och Sveriges ambassadör i Guatemala.

Den vackra bilden visar utsikten över Atitlansjön.