Bo på Ormberget

Något om det som var och är, men inte mycket om det som kommer.

Olästa bekännelser

Blicken glider längs bokryggarna – det är pinsamt så många olästa böcker det finns i mina hyllor. Som den här till exempel, den har stått där och samlat damm i säkert 50 år. Varför har jag aldrig lyckats ta mig igenom den klassikern?

Ha, ha, ha! Så snyggt, Bosse. Jag kämpade mig igenom den där första "jag jag jag"-sidan och har inte svårt att ana varför du ännu inte läst den. Så otroligt knölig, trist, undrar om även översättaren fick kämpa? Känns som det vore lätt att spåra ur med ett sådant jobb... :-)

Jovisst, jag håller med dig om mycket av det du skriver, men – Rousseaus ansats och vilja att redan på 1700-talet skriva en uppriktig självbiografi kan man inte vifta bort hursomhelst. Det är en litterär klssiker det handlar om, en av litteraturens milstolpar. Jag är lite besviken över mig själv, att jag inte kommit över den initiala tröskeln med det ålderdomliga språket. Men om jag någon gång får till det med en sommar på landet, i lugn och ro, utan telefon – då kanske jag tar itu med läsningen igen.

Jag läste nâgra kapitel förra âret (i engelsk pocketupplaga) vid floden, sittande pâ en sten med Ventisca betande bredvid. Jag vill minnas att jag tyckte om âtminstone delar av den. Skall bläddra igenom den pâ nytt ikväll.

Va' bra, Lena, om du ger mig en resumé av boken så slipper jag ta mig igenom de 393 sidorna. ;-)