Skillnaden mellan klassisk dagbok och nutida blogg.
Vilken behaglig känsla att få vara så här totalt egotrippad. Jag skriver och ingen som inte vill behöver läsa.
Alltså:
Jag är en gammal dagboksskrivare. Vet inte när exakt jag började plita ner korta anteckningar om vad som skedde i mitt liv, men jag tror att det var någon gång i 20-årsåldern. Tyvärr finns inte den första dagboken kvar; antagligen rev jag sönder eller brände upp den när jag upptäckt att min mor tjuvläst den. Det var hon som en gång givit den till mig som en present för att hon ville uppmuntra mitt skrivande. Att hon sedan läste den bakom ryggen på mig, berodde på att hon var orolig för hur jag levde och ville veta mer om det som jag inte berättade om för henne. Typ: Hur mycket vin dricker han egentligen? Använder han droger? Jag minns fortfarande den lilla versen som hon bifogade till det svarta vaxdukshäftet:
Ibland en dikt
ibland en bikt
men ändå - någon sorts plikt.
Sedan dröjde det ett tag innan jag tog upp dagboksskrivandet igen. Den äldsta dagboken är från 1962 (se bild), då jag var 22 år och bodde på Herrhagen i Karlstad.
Jag märker att jag avvikit en smula från vad min rubrik utlovade; en betraktelse över skillnaden mellan klassiskt dagboksskrivande och nutida bloggande. Jag ber att få återkomma till det temat.
Alltså:
Jag är en gammal dagboksskrivare. Vet inte när exakt jag började plita ner korta anteckningar om vad som skedde i mitt liv, men jag tror att det var någon gång i 20-årsåldern. Tyvärr finns inte den första dagboken kvar; antagligen rev jag sönder eller brände upp den när jag upptäckt att min mor tjuvläst den. Det var hon som en gång givit den till mig som en present för att hon ville uppmuntra mitt skrivande. Att hon sedan läste den bakom ryggen på mig, berodde på att hon var orolig för hur jag levde och ville veta mer om det som jag inte berättade om för henne. Typ: Hur mycket vin dricker han egentligen? Använder han droger? Jag minns fortfarande den lilla versen som hon bifogade till det svarta vaxdukshäftet:
Ibland en dikt
ibland en bikt
men ändå - någon sorts plikt.
Sedan dröjde det ett tag innan jag tog upp dagboksskrivandet igen. Den äldsta dagboken är från 1962 (se bild), då jag var 22 år och bodde på Herrhagen i Karlstad.
Jag märker att jag avvikit en smula från vad min rubrik utlovade; en betraktelse över skillnaden mellan klassiskt dagboksskrivande och nutida bloggande. Jag ber att få återkomma till det temat.
Kommentarer
Postat av: Erik56
Det var denna text och den härliga bilden av din dagbok från 1962 som gav mig lust att slänga mig in i blogg-världen.
Det finns en värme i raderna som griper tag.
Snyggt Bosse
Trackback
