Äntligen upphörde regnet

Molnen sprack upp, solen tittade fram och jag tog mig ut från lägenheten. Det kändes som den första sommarpromenaden i år. Trots 50 år av rökande kunde jag känna dofter som jag inte upplevt på ett bra tag, som den från nyslaget gräs. Jag gick den långa rundan längs Gröndalssundet, rundade Ekensberg, fortsatte genom skogen ut mot Rävudden och Vinterviken. På den stora gräsmattan framför det som en gång var Skulpturens hus byggde Parkteatern inför kvällens föreställning av Figaros bröllop.





I Vintervikens trädgårdar blommade det för fullt. Jag hade kameran i fickan men tänkte inte plåta några blommor den här gången. Jag har fotograferat blommor, buskar och träd i flera år, nu har jag börjat känna av upprepningens leda (inte bara inom det motivområdet). Men när jag såg den blommande vallmon kunde jag inte låta bli att plocka fram kameran.





Jag stannade en stund vid Brunos täppa där han satt och åt tillsammans med sin fru. Det blev inga bilder där heller. Men när jag kom fram till Vintervikens trädgårdskafé blev det några bilder av det snart färdiga nybygget.





Efter en latte med bruschetta pratade jag en stund med Christer, ordförande i Trädgårdsföreningen och den drivande kraften bakom nybygget. Som arkitekt är han den som stått för ritningarna och som snickare (med mera) har han utfört huvuddelen av det praktiska arbetet. Det är alltid kul och intressant att snacka med honom.

Christer

Det är dags att bli passiv men stödjande medlem i föreningen. Sedan den tog över kaféet har det hänt massor både med mat- och dryckutbudet, byggnaderna och den omgivande trädgården. Om ett par veckor kan de nya faciliteterna tas i bruk. Då blir det lättare för personalen att jobba och de långa köerna av kafégäster kommer att avverkas snabbare. Dessutom kommer man att ha ett eget bageri. För den som vill veta mer om Vintervikens trädgårdsförening och dess olika verksamheter finns det en hemsida här.

När jag kom hem satt Sotis som vanligt i trappan och väntade på att husse och matte skulle komma hem.



Avslutningsvis en av dagens seglare på Essingefjärden:



Tre nytagna bilder







Liljeholmens nya centrum ...

... höjs över trädtopparna.





Träd


Vårlig grönska vid sjön Trekanten, Liljeholmen, Stockholm.
("Med ögon känsliga för grönt")


Det är fortfarande liv i det gamla trädet som rämnade förra året.

Vilken dag!

Det måste ha varit bortåt 20 grader. Jacka och tröja åkte av ganska snabbt under promenaden. Kameran låg i fickan men den plockades inte fram mer än ett par gånger. De här blommande träden kunde jag inte motstå att plåta:






Vid Vintervikens trädgårdskafé pågår ombyggnadsarbetena för fullt. I vintras fick Trädgårdsföreningen klartecken från Stockholms stad att man kan fortsätta utveckla verksamheten där. Om vädret tillåter kommer den första latten att kunna avnjutas på valborgsmässoafton.




Här ska det bli bageri.

Gröndalsterrassen

På väg till Ica passerade jag den ombyggda industrifastigheten nere vid Essingefjärden. Nu verkar det vara färdigbyggt där och folk har börjat flytta in i de dyra bostadsrätterna. Läget 20 meter från vattnet är inte fy skam, men själv skulle jag nog inte vara beredd att betala 5 1/2 miljoner för en etagefyra ens om jag hade obegränsade tillgångar.





Promenaden, del 6, Lindholmen

Medan jag betraktade den lilla ön Lindholmen undrade jag hur den såg ut på hitta.se och eniro.se.




hitta.se


eniro.se




Promenaden, del 5, kontraster





Promenaden, del 4, skogen.













Association från ekens grenverk till lungornas inre:

 

Promenaden, del 3, ordlöst.











Promenaden, del 2.


Inloppet mot Stockholm från väster via Gröndalssundet. Bron är en del av Essingeleden.

Jag fortsätter i långsam takt utmed Gröndalssundet. På andra sidan vattnet ligger rader av Stora Essingen-villor alldeles intill strandkanten. Inte illa med strandtomt så nära staden. De som har bryggor där kan ta den egna båten och vara inne i city på 10–15 minuter.




Idylliskt


Två annorlunda hus på Stora Essingen; vita kuber med mycket glas.

Promenaden, del 1.

Redan klockan nio på morgonen hade jag börjat min promenad, som vanligt med kameran/bandspelaren i fickan. Jag tog den vanliga vägen, den som börjar med ett hundratal trappsteg upp till toppen på Ormberget.


För att undvika andfåddheten tog jag det lugnt vid bestigandet. Där uppe på kullen är den 360-gradiga utsikten hänförande, särskilt en solig och klar dag som denna. Mot öster ser man in mot Stockholms innerstad, mot väster bort över Mälaren med öar och skog.
Den trista delen av promenadstråket finns alldeles i början när den sexfiliga och hårt trafikerade Essingeleden ska passeras under bron. Ändå gillar jag på något perverst sätt miljön med bruset och bullret från de framrusande bilarna ovanför.


Där finns stora betongytor, idealiska för graffitimålare. Väggarna brukar vara täckta med färg, men i dag var de tvättade, och stora tomma ytor står redo för nya spray-attacker. En artist hade redan varit där och taggat.


Just nu i skrivande stund är jag tillbaka från promenaden. Klockan är närmare halv två och jag är på väg ut för ännu en tur. Om jag har tur blir det filmning av en kran som ska lyfta ett helt litet hus. Mer om det senare.

Inget särskilt hände.

Gick för att handla, tog två bilder.


Vid Essingefjärden.


Liljeholmens nya centrum i vardande. Invigning om cirka åtta månader.

Vinterns kallaste dag hittills?

Äntligen kom jag ur sängen vid en tid som var efterlängtad på något sätt, redan vid sex (på morgonen!). Åt en stadig frukost, tog ett långt varmt bad till strömmande musik från min radiostation på last.fm (mest jazz, en del fusion, så kallad världsmusik och lite annat godis). Vid tiotiden tog jag en promenad till Liljeholmen för att handla. Termometern visade –10, förmodligen vinterns kallaste dag hittills i den här trakten. Inte många människor ute, tyst och lugnt, skönt! Mina ögon fastnade på några ställen under promenaden:



I år är det is på den lilla sjön Trekanten, det var det inte förra året. Folk åker skridskor där, det ser härligt ut. Men jag har nog åkt skridskor för sista gången i mitt liv. Skulle jag falla (och det kommer jag att göra) så vet man inte vad som sker med diskbråcket eller höfterna. Här tas inga risker!

Och i Liljeholmens centrum fortsätter de blivande husen att växa.

Att flytta


Kvällsbild ...

... vid minisjön Trekanten i Stockholm.


Promenaden i förrgår

En ordinär promenad bara, inget särskilt hände, det gör det nästan aldrig. Ögonen fastnade vid något då och då, ibland tillräckligt länge för att jag skulle ta fram kameran.


Som nyss ...

... + en kanotist.


Från min balkong


En fin dag

Det är sen förmiddag, jag sitter vid datorn med kaffe och den sista (?) cigaretten på sisådär en vecka. Det ser ut att bli en fin dag. Solen skiner, det blåser ganska kraftigt, termometern i skuggan på balkongen visar 12 grader. Nu ska jag ta ett långt bad med den lilla bandspelaren inom räckhåll. Sedan blir det en långpromenad längs Mälaren med kameran i fickan, genom skogen och Vintervikens trädgårdar. Kanske sitter Bruno där, då blir det säkert en stunds samtal. Kaféet intill är nog stängt nu. Och sedan hem till skrivandet. Som sagt, det ser ut att bli en fin dag.  :-)

Tidigare inlägg
RSS 2.0