Bo på Ormberget

Den här bilden sitter på kylskåpsdörren.

Jag har surfat runt lite i bloggvärlden och slagits av hur gosigt och mysigt det verkar vara på många håll. Inte överallt, men ändå påfallande ofta. Det verkar som om alla lite mörkare sidor av tillvaron är portförbjudna; allt ska vara trevligt och positivt, annars får det inte vara med i texter och bilder. (Min egen blogg utgör inget större undantag, jag drar mig också för att skriva om livets jävligheter.) Alldeles osökt kommer jag att tänka på Joakim Pirinens teaterpjäs Familjen Bra. Jag har tyvärr inte sett den föreställningen, men jag har boken. Via Google kan man finna en hel del info om Pirinens lilla bok, och jag väljer här att citera en av texterna därifrån, författaren är tyvärr inte nämnd:

'Joakim Pirinens bok Familjen Bra handlar om världens konstigaste familj – nämligen familjen som helt och hållet saknar problem. Det är givetvis ett rent experiment från Pirinens sida, han har satt sig i sinnet att berätta om en familj som är alltigenom lycklig, som saknar alla normala friktioner, och resultatet blir mycket underligt – man tror inte för en sekund att detta kan vara möjligt.
Boken består dels av två pjäser om familjen Bra, den genomgulliga familjen, där alla är så trevliga mot varann att man som läsare blir alldeles snurrig i huvet, man börjar misstänkliggöra själva begreppet trevlig, detta kan inte vara nyttigt, tänker man, hädanefter tror jag inte på nån som säjer nåt trevligt till nån. Man är ju van vid att teater bara handlar om elakhet, ta t ex Lars Norén, systemet i hans pjäser är att alla är elaka mot alla hela tiden, och det har vi av tradition lärt oss att betrakta som SANN teater, inzoomningen och magnifieringen av det svarta/beska/bittra i livet har av tradition kommit att betraktas som realistisk och äkta verklighetsteater. Men Pirinen gör programmatiskt tvärtom! Han zoomar in gulligheten i stället, det vänliga-rara-snälla, och som betraktare reagerar man nästan aggressivt, så här får det inte vara! Det här är inte verkligt!
Familjen Bra är alltigenom lyckad och välartad, alltigenom god och trivselfull, för varje replik överträffas präktigheten ytterligare ett snäpp. I Familjen Bra förstÅÅÅr man varann, man förstår ALLT, man diskuterar, man lyssnar, man skisserar lösningar till alla världsproblem med hjälp av outsinligt flödande tolerans och välvilja. Det är så överdådigt att åskådaren till slut storknar och går i däck, precis som när man ser Norén, fast av motsatt anledning.'

Jag vill gärna citera den första scenen ur Familjen Bra med några avfotograferade sidor. Klicka på miniatyrbilerna så kommer texterna upp i läsbart format. Mycke' nöje tillsammans med en familj som får representera den mysgosiga delen av bloggvärlden.




PS: Jag har haft lite problem när jag försökt öppna miniatyrbilderna. Om någon annan har samma problem vore jag tacksam för en kommentar om det, så att jag kan reklamera hos blogg.se.

Tja, varför skulle det inte kunna snöa i Övertorneå i maj, när det har snöat i södra Sverige på midsommarafton?

(Notera den antika mobilen, överlåten av sonen som väl haft ett halvdussin modeller sedan den här klassikern.)

En kul bild från Gösta:

Minst en Stenmarkare i veckan för den mentala balansens skull borde vara en självklarhet. Jag har inte levt upp till detta och vill härmed bättra mig. Fem bilder plus ett bokomslag från den originelle absurdistens första bok Detta har hänt: följer här:

Innan jag går ut för en längre promenad i solskenet vill jag presentera en gla gutt för min lilla skara av otrogna läsare: Lasse Gjertsen. Denne rolige norrman är känd för många av YouTubes tittare. Den video som visas här har betittats över åtta miljoner gånger på YouTube. Jag står säkert för minst 25 av de gångerna.
Den som vet något om filminspelning, klippteknik, ljudläggning, synkproblem och liknande har kanske speciella förutsättningar att beundra den här mannen. Men även utan sådana erfarenheter kan man få sig ett gott skratt när han släpper loss vid trummorna och pianot. Ha det så kul tillsammans med Lasse:

... vilka av mina 116 uppladdade videor på YouTube som är de mest betittade. Tyvärr var det ingen helt egenproducerad video som intog förstaplatsen ;-) .


Den mest sedda videon är en gammal klassiker på nätet, Ansiktsburk, som har fått 12676 träffar. På andra plats kommer min lilla parodi Välkomna te Hajk! med 10002 tittar. Jag rekommenderar Ansiktsburk för dem som är intresserade av ett roligt sätt att översätta ett främmande språk till svenska:

Jag undrar vad jag skulle vara beredd att ge för den här gamla EP-n ...

Ännu en kul fil från Erik. Tack för den.

I dag blickar jag tillbaka, något som jag har ägnat mig åt en orimligt stor del av mitt liv. Men på något sätt gillar jag att gå baklänges mot framtiden. Först ett snyggt skivomslag av Hans Arnold:




Sedan en text från Wikipedia kopierad rakt av:

Blå tummen var ett humorprogram, som förekom i Sveriges Radio från 1957 till 1968. Lasse O'Månsson och Bertil Pettersson låg bakom manus och genomförande. Titeln är en avsiktlig förvrängning av blå timmen som i sin tur är en försvenskning av det franska begreppet L' heure bleue. Den mest kända sketchen från programmet är Korven, som också kom ut på skiva. Signaturmelodin var en bit av "Oua Oua" inspelad av Hawaiiparet Kanui och Lula 1933.

Programmet, som gick mycket sporadiskt och oregelbundet, byggde på absurda ordlekar och språkliga experiment. Ofta spelade man in en sketch, för att sedan med hjälp av en rullbandspelare kopiera och klippa sönder den i meningar eller satser, för att sedan sammanfoga den på nytt. Sketcherna avbröts eller avslutades med märkliga ljudeffekter, även de skapade med bandspelare.

Man var uppenbart inspirerad av absurdismen, och i sina mest avancerade ögonblick tangerade man den konkreta poesin. O' Månsson och Petterson blev genom serien också bland de första som använde sig av sjuk humor. O'Månsson och Pettersson arbetade på samma sätt som bland andra Monty Python senare skulle göra, helt utan improvisation.

1967 gav författarna ut Blå Tummen, en bok med material från programmet, på Williams förlag. Det finns också ett par sketcher utgivna på skiva. Under sent 1960-tal arrangerades Cabaret Blå Tummen på Mosebacke Etablissement där man dessutom bjöd in (mer eller mindre) talangfulla gäster.

Det arkiverades aldrig några arkivexemplar av radioserien, och man trodde länge att den var oåterkalleligt borta. Men i början av 2000-talet upptäcktes att flera lyssnare spelat in program på sina trådspelare och bandspelare, och dessa inspelningar har nu restaurerats och flera gånger sänts i P1 och SR Minnen.

Och så till "Korven", från Wikipedia igen:

Korven är en svensk sketch skriven 1961 av Bertil Pettersson och framförd av Pettersson och Lasse O'Månsson i radioprogrammet Blå tummen. Sketchen är ett exempel på den sjuka humor som gjorde programmet uppmärksammat. Den består av ett nonsensaktigt samtal mellan en korvförsäljare och hans kund.

Jag testar om det går att lägga in en video från bubblare.se



Det gick ju fint. Videon fick en Guldbubbla som bästa nätvideo 2006 på bubblare.se. Stolt får jag då säga att den intervjuande unge mannen är min systerson John.