Jag ser fram emot den tid när Liljeholmens extremt fula centrum är ombyggt och färdigt. Hur det än blir kan det knappast bli sämre och fulare än det har varit och fortfarande är. Enligt en byggjobbare som jag pratade med häromdagen ligger man en smula efter i tidsschemat, men förhoppningen är att affärsdelen av det nya centrumet ska kunna invigas i oktober 2009.

Inspirerad av Erik the Semlans text om Woody Allens underbara film 'Radio days':



Det finns mer att hämta från den här filmen och andra Allen-rullar på YouTube.

Jag har aldrig haft en tanke på att resa till Detroit, inte förrän jag såg den här videon. Äntligen kan jag byta ut "jag ser mörkret i slutet av tunneln" mot "jag ser ljuset i tunneln".

Några timmar efter att jag gjort inlägget lägger jag till en något mera genomtänkt uppfattning:

"Jag ser ljuset i tunneln och mörkret i dess ände."

Fast vad vet jag om döden ...



At the Detroit Metro Airport's McNamara Terminal.
The corridor has sculpted glass walls, fabric ceilings and 400 000 computer-generated lights. Art Glass by Fox Fire Glass of Pontiac MI and music by Mills/James Productions of Columbus OH

http://www.youtube.com/watch?v=Y8oVaj8yQbo

Lyssna på det här lilla underbarnet när hon spelar Schumanns "Arabesque":

http://www.youtube.com/watch?v=5ByOHooO2Jk



Jag har ett speciellt förhållande med det här musikstycket, eftersom min far brukade spela det.

Vem behöver tv när YouTube finns? Nyss hittade jag en gammal goding från Ritchie Blackmoores Rainbow, "The temple of the king".



http://www.youtube.com/watch?v=goi9jXCerds

Jag minns att vi använde den låten i en surrealistisk kortfilm som vi gjorde på Filmvetenskapen 1977. Hjälp, det är ju 30 år sedan! Jag fattar det inte, det var ju i går det hände.

Häromkvällen slog jag mig ner framför teven för att se nyheterna klockan 21. Jag hamnade i eftertexterna till en film som just visats, namnet Hasse Wester gled över bildrutan och en serie minnen drog igång i min skalle. "Hasse Wester" ... javisst, det var ju honom jag träffade på gamla Filmverkstan på Skeppsholmen när jag var där tillsammans med Lova för att undersöka möjligheterna till filmstöd för något projekt vi hade på gång. Där satt Hasse i en redigeringsstudio och klippte film som han tagit i Indien. Vi fick fin kontakt direkt och jag blev kvar i studion ganska länge. Det visade sig att vi bodde på samma gata på Söder, så det föll sig naturligt att vi fortsatte träffas.
Det var intressant att umgås med Hasse. Vi hade långa samtal om indisk religion, filosofi, litteratur och musik. Vi lyssnade på indisk konstmusik (alltså inte indisk populärmusik, som är något helt annat), Hasse hade mängder av kassetter. I hans rum fanns en uppsättning tabla-trummor, jag vill minnas att det fanns en sitar också ... Jo, nu minns jag, Hasse hade ju tagit lektioner på det instrumentet när han var i Indien. Han berättade mycket om året han bott hos ett kanada-språkigt folk någonstans söder om Goa i Indien. Han berättade om när han var sjuk där nere och höll på att dö.
Jag kan inte erinra mig var i tiden vi umgicks, kanske var det någon gång i början av 90-talet. Jag minns att vi tittade på en råklippt version av hans Indienfilm hemma hos honom, och han berättade om svårigheterna att finansiera projektet. Jag minns inte varför vi slutade att träffas, kanske flyttade Hasse från Östgötagatan.
Och så sitter jag här många år senare och har just missat resultatet av hans filmande i Indien. Men nu vet jag att filmen sänds igen. Jag tittade på den i går över nätet. Där är bildkvalitén sämre, men ändå gick det att se att Hasse (och en del andra inblandade) har skapat en vacker och intressant film. Det känns så bra att han genomfört sitt projekt.

Här några rader från presentationen hos SVT med sändningstider i slutet:


Dolla och filmaren Hans Wester med den gyllene stranden i bakgrunden.
Foto: © Lila film

Den gyllene stranden

I en dal vid en vacker strand i södra Indien finns en liten by. Filmaren Hasse Wester kom dit av en slump och blev god vän med jordbrukaren Maneshwara. I denna personligt berättade film får tittarna följa byns möte med turister från västvärlden och Hasses vänskap med Maneshwara under en period av 20 år.

För 20 år sedan fanns ingen bilväg till byn och ingen elektricitet. Jordbrukarna levde i enkla lerhyddor med halmtak. Hasse flyttade in i en hydda och bodde där i drygt ett år. Varje dag kom Maneshwara, som då var i 25-årsåldern, och hälsade på. Hasse pekade på olika saker och Maneshwara sa vad de heter på hans språk.

När de till slut kunde tala med varandra frågade Maneshwara om det stämmer att jorden är rund, och om det finns stjärnor i Hasses land också?

I dag 20 år senare finns både skola och elektricitet och dalen har invaderats av västerländska turister som solar topless på stranden och röker hasch i skuggan av palmerna. Livet i dalen har förändrats radikalt. Affärsmän från staden köper mark av jordbrukarna och bygger caféer och rum till turisterna.

 

Maneshwara

Foto: Hans Wester

 

Maneshwara har byggt ett café, tjänat pengar och förverkligat sin högsta dröm, ett eget stenhus med tegeltak.

Dalens familjer har fått det materiellt bättre tack vare turistnäringen, men förändringen har också inneburit problem. Osämja och osäkerhet har spritt sig bland familjerna i konkurrensen om turisternas pengar. Nästan ingen brukar jorden längre. Förut träffades familjerna ofta och hade fester och spelade trummor, men nu kommer inga till festerna och trummorna står oanvända.

Tittarna får ta del av den dramatiska förändring som dalen och dess innevånare har genomgått och fortfarande genomgår. Filmen skildrar vänskapen mellan Hasse och Maneshwara och hur de påverkar varandras liv. I slutet av filmen är Maneshwara i medelåldern och hans barn går i skolan och vill bli ingenjörer.

- Förr kunde man se Gud gå över stranden, säger en av jordbrukarna. Man kunde se ett guldgult sken. Idag ser man inte Gud längre. Han får inte plats på stranden.

 

Sändningstider: Den gyllene stranden
SVT2 Söndag 27 jan 2008 kl 20.00
SVT2 Torsdag 31 jan 2008 kl 15.55
SVT2 Lördag 2 feb 2008 kl 15.25
SVT24 Lördag 2 feb 2008 kl 21.00
SVT HD Lördag 2 feb 2008 kl 21.00

Jag rekommenderar alla som läser det här att kolla in Hasses rulle.