Bo på Ormberget

De flesta av mina projekt har med det förflutna att göra. Nu har jag tagit itu med en del av min fars efterlämnade bilder. De flesta av dessa finns i de kuvert som han någon gång i tiden sorterade i kronologisk ordning, från 1911 – det år han föddes – till och med 1948. Andra kuvert rymmer bilder från hans resor i ett sönderbombat Europa efter krigsslutet 1945. I ett tjockt album finns släktbilder från 1800-talet. Tyvärr saknas oftast namn på de personer som finns på bilderna, likaså saknas uppgifter om var bilderna tagits.

Jag tycker att det är trist att åka tåg, särskilt om det stannar 40 minuter på linjen pga växelfel och luftkonditioneringen är obefintlig medan solen gassar. Men det känns bättre när brorsan Dan och hans dotter Beatrice möter vid stationen. När sedan den andra dottern Gabrielle har fixat en härlig välkomstmiddag känns det ännu bättre. För att inte tala om hur behagligt allting blir när Dan och jag tömmer en kartong vitt vin medan solen dalar bakom träden i väster.

I går var Andreas här. Vi käkade, drack coh pratade massor, så mycket att jag glömde ta bilder. Men när Aurun dök upp i dag blev det några:

I går kväll chattade jag med Maria (numera kallar hon sig Naya) som satt vid sin grannes dator, med både cam och mic. Det var väl därför som jag senare på natten drömde att jag var i Tel Aviv. Jag har en aning om att det kommer att påverka min blogg ...

Det var 1958 och jag hade just köpt min första kamera. Min styvbror Gösta och jag tog bilder på varandra där vi parodierade den tidens rockhjältar, Elvis Presley och Tommy Steele. Vi tyckte att dom var töntar. För oss var det jazz och klassisk musik som gällde. Det dröjde många år innan jag omvärderade min uppfattning om Elvis ...

För ett år sedan vid den här tiden befann jag mig i Tel Aviv, Israel, där jag hälsade på släktingar och vänner. Häromkvällen, när jag var uppkopplad på MSN, fick jag plötsligt ett textmeddelande från Anna Maria, min systerdotter i Tel Aviv, som jag alltså inte sett på ett år. Nu befann hon sig hos grannar på moshaven tillsammans med sin sambo Eliav. Efter en stunds chattande undrade hon om jag hade någon kamera kopplad till min dator, och det har jag ju, en i datorn inbyggd sådan. Men den funkar inte på MSN, eftersom jag har en Macintosh-dator. Det problemet löste vi genom att koppla upp oss på en svensk video-chat. Sedan kunde vi både se och höra varandra. Det var så kul att jag som vanligt måste filma lite. Jag älskar Anna Marias skratt (fast numera vill hon heta Naya, därför rubriken ovan.) Här kommer en liten glimt från vårt samtal.

Det här är Nils. Han var gift med min moster Ingrid. Nils har släktforskat under en stor del av sitt liv, och det är framför allt tack vare honom som vi i familjen vet en hel del om släktens historia på vår mors sida. Jag har pratat i telefon med Nisse under de senaste dagarna. Han ligger till sängs i sitt hem nu, och säger att han nog inte orkar så länge till. 'Är man 98 år så är det inte så konstigt om man är trött', säger han med en stämma som inte är lika kraftfull som tidigare. Tyvärr orkar han inte längre ta emot besök, det är inte svårt att förstå. Jag känner en stor tacksamhet över vad denne hedersman har givit oss.

Min syster Eva har blivit mormor. Hennes dotter Carolina med make Gary på Long Island har fått en son, Jonathan Robert Merlin. Congratulations!

... min son? Ja, det får jag. Han heter Alessandro, har nyligen fått ett nytt jobb och sitter just nu i jumbojeten på väg till Bangkok. Det är han som är den stora glädjekällan här i livet. Han gillar kanske inte att figurera i min blogg, men å andra sidan så läser han den inte. Ja, det var bara det.